- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Adertonde Bandet. Ny följd. Fjortonde Bandet. 1902 /
155

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

155 Kock: Till fnord. ljudlära.

gutt år "gott år"). Härigenom blev rø-ljudet i stavelsen nung
i kunungaR väsentligen likställigt med n i framljud (i nef
"näsa" etc.), och det är därför naturligt, att man vid
akcen-tueringen kunungaR använde icke supradentalt n (kuNuya).
Om man för övrigt ville antaga, att w-ljudet vid
akcentuerin-gen kunúngaR hörde till samma stavelse som föregående
vokal (ikun-úngaR), så skulle i alla fall w-ljudet vara icke
supradentalt, ty i så fall skulle det stå i en infortis-stavelse.

Blott en gång användes i inskriften opunkterat i stället
för punkterat w, nämligen i partikeln siþan (VII), som dock
i fältet X riktigt skrives siþaN. Runristaren har av
förbiseende glömt punkten på detta enda ställe; tjugotvå gånger
använder han däremot fullt korrekt de olika w-typerna n och n.

Inskriften på Akirkeby-funten synes mig på ett slående
sätt bekräfta riktigheten av de senaste årens undersökning
om bruket av supradentala ljud i fornspråket. Särskilt i vissa
punkter är den härvid av intresse.

I Ark. nf. Y, 268 ansåg jag mig blott såsom troligt
kunna antaga, att fornspråket hade icke supradentalt kort l
och n efter vokal med infortis. Att emellertid så värkligen
var fallet, ådagalägges av ristningarna þiaþaN, si|>aN och
ack. drotiN med punkterat n (runan för icke supradentalt
w-ljud).

Vidare lär oss inskriften genom barn, uarn, att w-ljudet
i fgutniskan på 1200-talet var supradentalt omedelbart efter
r. Detta harmonierar med det alltjämt på Fårön använda
uttalet; här är nämligen (se Noreen i Sv. landsm. I, 310—
13) n och även s, d supradentala omedelbart efter r, t.
ex. i hårn "horn", kärling "kärring", fårs "fors", burt "bort",
hard "hård" (så ock t efter rs, t. ex. försti "förste"). Men då
n var supradentalt i förbindelsen ra, så voro redan i
1200-talet8 gutniska troligen även /, s, t supradentala i ord
sådana som karl, *fors, fyrsti, bort. Förhållandet var
sannolikt detsamma i övriga dialekter av det nordiska fornspråket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:57 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1902/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free