- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Adertonde Bandet. Ny följd. Fjortonde Bandet. 1902 /
156

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

156

Kock: Till fnord. ljudlära.

och även i det samnordiska språket. På likartat sätt hade
säkerligen redan i det samnordiska fornspråket n, s, t, d
blivit supradentala ljud omedelbart efter supradentalt l, t. ex. i
gin, gen. stóls (till stóll), fúlt neutr. (till full), (fg. kerldi
"mankön").

I motsats till förhållandet i här avhandlade ord
kvarstod i de flästa väst- och östnordiska dialekterna under
medeltiden ljudförbindelsen rfr (i borp, orp etc.) oförändrad. Dock
har dialektiskt rfr övergått till rd med supradentalt d,
hvar-efter även r kunnat förloras, liksom fallet är i en mängd
moderna svenska mål. Detta framgår av sådana sporadiskt
mötande skrivningar i fsv. som t. ex. Haluadson, Halwadson
(jämte Halwarder, Halwardson) i ett diplom från Hälsingland
(år 1406), SD ns. I, 595. Åtskilliga andra exempel har jag
anfört i Ark. nf. II, 33 noten mom. Yl och TfF. NR. IX,
152; jmf. även Fsv. ljudl. II, 454 ff., 462.

Genom en dialektisk utveckling r& > supradentalt d >
supradentalt l i semifortisstavelsen förklaras ock piufwala bot
(c *foiufwarpa bot; Kock i Ark. nf. Y, 264 noten).

I Sv. landsm. I, 312 förmodar Noreen, att
supradenta-liteten hos n, l, s, t efter r i ord sådana som Mm "horn",
fårs "fors" etc. i Fårömålet är ung, emedan på
mellersta Gottland t och stundom även n äro alveolara efter r;
målet på mellersta Gottland skulle alltså enligt honom i detta
avseende intaga en äldre ståndpunkt än Fårömålet. Att detta
icke är riktigt, utan att tvärtom Fårömålet i denna punkt
representerar det äldre stadiet, framgår till fullo av barn, uarn
på Åkirkeby-funten med supradentalt n. Då sandsten finnes
blott i sydvästra delen av Gottland, förskriver sig (såsom Brate
i Svenska fornminnesförenrs tidskrift YII, 66 och Hans
Hildebrand i Yitterhets Akademiens Månadsblad Yl, 179 ff.
framhållit) Åkirkeby-funten säkerligen från denna trakt.

I den moderna Gottlands-dialekten liksom i bygdemålen
i mellersta Sverige har fornspråkets supradentala «-ljud över-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:57 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1902/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free