- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Adertonde Bandet. Ny följd. Fjortonde Bandet. 1902 /
157

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

157 Kock: Till fnord. ljudlära.



gått till dentalt n utom i ställning omedelbart efter
supradental konsonant.

Under det att Åkirkeby-inskriften i allmänhet använder
blott ett slag av /-tecken (såväl för supradentalt som för icke
supradentalt /-ljud), förekommer en enstaka gång en
punkterad /-runa, nämligen i ordet skuldi till första fältet (= isl.
skuldi skulle). Efter det antörda är det klart, att runristaren
med detta punkterade l velat uttrycka de#t icke supradentala
/-ljudet; jmf. got. skulda, som visar, att redan på urnordisk
tid /-ljudet efterföljdes av dental och således självt var icke
supradentalt.

Med detta sporadiska bruk av punkterad /-runa är att
jämföra, att punkterat þ någon gång förekommer i forngutn.
runurkunder med valör av fr. Så framhåller Wimmer anf.
arb. s. 68 f., att en ljuskrona från Hväte (jmf. Säve i
Annaler for nord. oldk. 1852 s. 215 ff., Gutn. urkunder nr 104)
brukar punkterat þ i dat. guþi och i partikeln siþan, men
opunkterat þ i þisa, þairi, til þarfa, ävensom att den fgutn.
runkalendern två gånger i ordet eþa "eller" (samt i namnen
agaþa, maþeus) har punkterat- þ, under det att ^-ljudet alltid
annars i runkalendern uttryckes med opunkterat J>.

III. Till frågan om behandlingen av ljudförbindelserna
m, rt i fornnord. språk.

Redan t. ex. öislason anmärker i sin Oldnordisk
formlære s. 48, att isländskan använder blott annat, annm (av
äldre *annart, * annam), men jämte okkat, okkan äveii okkart,
okkarn, jämte ykkat, ykkan även ykkart, ykkarn och jämte
ypvat, ypvan även ypvart, ypvarn.

Ehuru man naturligtvis har insett, att akcentueringen
spelat en roll vid förlusten av r i dessa ord, har hittills
ingen tillfredsställande förklaring blivit given av annat} annan
i mötsats till okka(r)t okka(r)n etc.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:57 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1902/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free