- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Adertonde Bandet. Ny följd. Fjortonde Bandet. 1902 /
159

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Till fnord. ljudlära.

159

ack. sg. neutr. heter (jämte necquat, nacquat, hvilket som
bekant uppstått ur kvat och således aldrig havt något r framför
t) necquert (Hom. bis), necqert (AM. 645 en gång), men aldrig
*necquet eller något dylikt. Man är naturligtvis berättigad
förmoda, att den älsta isländskan i överensstämmelse härmed
brukat uteslutande okkarn, okkart och ypvarn, ypvart.

Nu använder det svenska ordet annan alltjämt
dialektiskt ake. 1 jämte akc. 2, och att dess ake. 1 är gammal,
framgår därav, att annan i fsv. dialektiskt blivit annæn i
skrifter, som annars icke låta ändelse vokalen a övergå till ce,
och det bekräftas därav, att det fsv. ordet i ä. nysv.
förekommer under formen annen, i nysv. under formen ann (Kock
i Ark. nf. I, 74, Alt- u. neuschw. acc. s. 52, 80, Sv. Akad:s
ordb. art. annan sp. 1580). De pronominella okltarr, ypvarr
hava däremot i fornspråket utan tvivel normalt havt akc. 2
liksom den stora massan av två- och flerstaviga ord; då man

1 nysv. använder poss. eder med akc. 1 jämte akc. 2, är detta
helt visst en relativt sen utveckling, föranledd därav, att ordet
ofta användes relativt oakcentuerat (Kock: Alt- u. neuschw.
acc. s. 55).

Regeln har för den älsta isländskan varit:
"slutljudande rw, rt övergå till w, t i stavelser med levissimus,
men kvarstå i stavelser med levis och semifortis".

* Annarn annart (på Rökstenen §,nart) med akc. 1 hade
levissimus på ultima; därför utvecklades de till annan, annat.
Orden okkarn okkart, ypvarn ypvart, ykkarn ykkart med akc.

2 hade levis på ultima; därför kvarstodo de oförändrade.
Troligen var necquerr redan vid denna tid ett formellt enkelt
ord med akc. 2 liksom nysv. någon, nynorska nogen, och
bevarandet av rw, r t i necquern, necquert med levis på ultima
harmonierar fullständigt med ljudförbindelsernas kvarstående
i okkarn, okkart etc. Men då pronomenet necquern som
bekant ursprungligen är ett kompositum (juxtaposition, < *ne wait
ek hwar\ÍR), så kan det måhända ännu vid denna tid hava

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:57 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1902/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free