- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Adertonde Bandet. Ny följd. Fjortonde Bandet. 1902 /
160

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

160 Kock: Till fnord. ljudl&ra.

havt semifortis på senare kompositionsleden; i så fall förklarar
detta, att necquern, necquert förblevo oförändrade.

Först efter de älsta handskrifternas tid anträffas okka(r)n,
okka(r)t, ypva(r)n, ypvair)t, ykka{r)n, ykka(r)’, nf>kko(r)n utan r.
I satssammanhanget äro dessa pronomina ofta relativt
oak-centuerade, och de få då i nysvenskan som bekant levissimus
på ultima (eder får etc.); förhållandet var detsamma i
fornspråket. I denna ställning förlorades r ljudlagsenligt, och man
fick okkan% okkat etc., under det att okkarn, okkart etc.
representera fortis-formerna med levis på ultima. I fall
ok-karr, ypvarr, ykkarr i vestnord. språk på ett något senare
stadium fakultativt antagit akc. 1, hvilket är fallet med det
svenska eder, så kan utvecklingen okkarn z> okkan etc. ha
inträtt, även när orden hade fortis med akc. 1 och levissimus
på ultima. Detta kan ock vara fallet med ngkkorn> tiQkkon,
i fall nämligen ordet fakultativt i västnord. språk använde
akc. 1; jmf. att nagen "någon" i Burträskmålet i Norrland
enligt J. Y. Lindgren har akc. 1.

Yid sidan av isl. kofarn "knähund" finnes i fornnorskan
cofanracka (kofanracka) och cofan (Äldre Frost. XI: 24), iren
nynorska bygdemål bruka kovern med -rn. F&v. använder
køwærne (kywerne, kijffwerne), nysv. bygdemål kjövern och

t o

kovan, det senare i Ångermanland och Yesterbotten
akcen-tuerat kovan med fortis på ultima. I forndanskan finnes
kø-værne, men (redan i Skånelagen) køwæn rakki (vissa senare
hskrifter køwirn rakka).

I Ark. nf. Y, 149 har jag visat, att rn i fsv. övergått
till n i antekonsonantisk ställning, t. ex. Arnbiom :> Anbiom,
men däremot Arnulwer etc. På enahanda sätt förklarar jag,
att i fnorskan, fdanskan (och helt visst även i fsvenskan,
ehuru ordet där tillfälligtvis ej uppvisats) kofarnrakki
(*kø-værnrakki) blivit kofanrákki (køwænrakki); jmf. särskilt fda.
køwærne men køwænrakki. Genom påvärkan av kofanrakki
har sedan stundom även kofa(r)n förlorat r.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:57 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1902/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free