- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Adertonde Bandet. Ny följd. Fjortonde Bandet. 1902 /
162

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

162

Kock: Till fnord. ljudlära.

gramm. § 289, 2 anmärkt) naturligtvis fortisformerna, van,
hwan infortis-formerna.

Ganska ofta förekomma i fsv. urkunder namn med -biörn
till senare kompositionsled4 under formen -bion, t. ex.
Fastbion (Uppland SD. III), Kœtilbion (Uppland SD. ns. III), Ka-

tilhyonsson (SD. IY) (exempel hos Lundgren: Personnamn),

och i runinskrifter möta ofta likartade former: abiun etc.;

é _ _

exempel hos Bugge: Run verser s. 36, Kock i Ark. nf. V, 148.

Förnamn användes i fornspråket som bekant ofta relativt
oak-centuerade och således med levissimus på senare
kompositionsleden (Kock i Ark. nf. Y, 144; YIII, 260 ff., IX, 189 ff., 314 f.);

i dylik ställning övergick Fastbiorn till Fastbion etc. (jmf.

delvis Ark. nf. Y, 148 f.). Dessutom är det sannolikt, att
åtskilliga dylika namn hade ake. 1 (jmf. Kock: Alt- u. neuschw.
acc. s. 56, 143, 160), och att vid denna akcentuering
semi-fortis på ultima tidigt dialektiskt reducerats till levissimus
(jmf. ib. 160). Aven vid denna akcentuering uppstod
ljud-lagsenligt -bion. Emellertid bör det nämnas, att skrivningen
-Hon i st. f. -biörn i fsv. handskrifter måhända stundom
angiver icke ett uttal med dentalt, utan med supradentalt n,
i hvilket fall rn i semifortis-stavelsen sammansmält till en
supradental; jmf. om supradentaler i dylik ställning Kock i

Tskr. f. fil. nr. IX, 152 not 1, Ark. nf. II, 33 not nr Yl,
nf. Y, 264 noten, 268.

IV. Växling av th och t, gh och g i forns venskan.

Det är i fornsvenska handskrifter ganska vanligt, att ord,
som sluta på i-ljud t. ex. nat, ypit skrivas (icke med
slutljudande -t, utan) med -th, t. ex. nath, ypith. Detta
förhållande har för längesedan anmärkts.

Däremot har det, så vitt jag vet, icke blivit iakttaget,
att i någon handskrift slutljudande -th och -t växla enligt

någon bestämd norm eller enligt någon tendens till norm.

>

«

i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:22:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1902/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free