- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Adertonde Bandet. Ny följd. Fjortonde Bandet. 1902 /
164

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

164

Kock: Till fnord. ljudlära.

I stavelser med infortis möter uteslutande -i (ej -th).
Bland en stor mängd exempel anför jag blott följande: skapat

286, 3; ldostrit 286, 18; forgangit 286, 18; wordhit 286, 18;
b el ätit, hofwdhit, w ar it, hwilkit, kor s sit, liki t, ærat, mønstrit,
œndat, folkit, mykyt, komi t, bedrifwit, ærandit, nokot, brutit,
lidhit, skapat, liknat, ærlikit etc. etc.

I Yästmannalagens ljudlära s. 56 har Brate förmodat,

att den i sistnämnda urkund blott sällan anträffade stavningen
med -th i så väl en- som flerstaviga ord (rceth, giældith etc.)
användes för att utmärka den aspiration, hvarmed särskilt
slutljudande tenuis alltjämt uttalas i nysvenskan. Jag har i

Tidskr. f. filologi nr. VIII, 292 ff. visat, att den Palmsköldska
handskriften av den fsv. ordspråkssamlingen ofta tillfogar ett
h efter de slutljudande explosivorna p, k, g (t. ex. hoph, fikh,
sprangh), och att detta h utmärker den efter slutljudande
ex-plosivor använda aspirationen.

När Själens Tröst ofta använder slutljudande h i thith
"dit", heth "hette" etc., men däremot aldrig i stavelser med
infortis (blott klostrit, skapat etc., ej *klostrith, *skapath etc.),
så beror det naturligtvis därpå, att den dialekt, som vår
handskrift representerar, använde aspirationen efter i-ljud blott i
stavelser med fortis och semifortis (klarheth), men däremot
icke efter /-ljud i stavelser med infortis, eller ock därpå, att
aspirationen var starkare efter /-ljud i fortis- och
semifortis-stavelser än efter Mjud i infortisstavelser. Detta senare för-

hållande kan man alltjämt iakttaga i nysvenskan; hatt, allt
etc. hava starkare aspiration efter det slutljudande /-ljudet än
t. ex. klostret, skapat

När ett ord med slutljudande -t i satssammanhanget dels
får, dels saknar fortis (såsom räkneordet och obestämda
artikeln eeth, prep. moth, partikeln ath), hava av lätt insedda
skäl växelformer med och utan A ej konsekvent använts
enligt satsakcentueringens regler — en konsekvens, som hade

á

varit något oerhört för en medeltida och väl även för en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:57 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1902/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free