- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Adertonde Bandet. Ny följd. Fjortonde Bandet. 1902 /
169

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

169 Kock: Till fnord. ljudlära.



15. Dessutom förekommer lœghurstad(h) i SD. ns. I (år 1405)
och II (år 1409).

Det är tvivelaktigt, huruvida det i fsv. icke sällsynta
løghurdagher, løghordagher (sidoform till løghar dagher,
løgher-dagher) fått -ur-, -or- delvis på samma sätt som faghor.
it-minstone delvis har -ur-, -or- i løghurdagher, løghordagher
annat upphov; även i fnorskan förekommer laugurdagr.

I alla händelser föreligger en utveckling av
ljudförbindelsen -ghr till -ghor (-ghur) i faghor, faghort,
læghur-staper.

Jag förklarar detta på följande sätt.

I Fsv. ljudl. II, 477 har jag visat, att ljudet gg var
labiali-serat i fsv., och att denna dess labialitet framkallade
utvecklingen p > u i fsv. hQgga ;> hugga etc. Det ligger då nära
att förmoda, att motsvarande frikativa ljud (g) t. ex. \fagher
åtminstone i vissa bygder var labialiserat. Det är vidare känt,
att r i fsv. (åtminstone i vissa trakter) var ett labialiserat
ljud. Samvärkan av det labialiserade gh och det efterföljande
labialiserade r har vållat, att i vissa bygder den s. k.
parasitvokalen blivit det starkt labiala o eller u i faghor,
lœ-ghurstap.

Det är också lätt begripligt, hvarför denna utveckling
kunnat påvisas i blott helt få ord. I de allra flästa fall var
-r böjningsändelse i isl. Då nu t. ex. Magnus Erikssons
testamente använder plictugher med -er (ej *plictughur med -ur),
så beror det naturligtvis på inflytande från den
överväldigande massan av ord med nom.-ändelsen -r (-er- : goper,
riker etc. etc.), i hvilka konsonanten g ej omedelbart föregick
böjningsändelsen. Blott i de jämförelsevis fåtaliga ord
(faghor, lœghurstaper etc.), där -r ej utgjorde böjningsändelse,
och där det omedelbart föregicks av ljudet g, erhöll man
-or-, -ur-.

Riktigheten av denna nu gjorda förklaring bekräftas av
följande omständigheter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:57 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1902/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free