Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kritiska anmärkningar om behandlingen av
ljudförbindelsen aiw i fornnordiska språk.
I Ark. nf. XIII, 355 ff. har jag sökt utreda den
mång-omskrivna frågan, huru ljudförbindelsen aiw utvecklats i
fornnordiska språk. Mitt resultat var i huvudsak följande (jmf.
ib. s. 372).
Den vanliga uppfattningen, enligt hvilken rø-ljndet i isl. snekr,
fré etc. uppkommit genom i-omljud nr äldre å \<z aiw), är icke
riktig, eftersom de flästa hithörande orden (mér, si (kr, snér etc.)
med visshet eller troligen äro trø-(icke ia- eller t-)stammar.
Fastmer har ie-ljudet i dylika ord, oberoende av i-omljudet, utvecklats
nr ljud förbindelsen aiw.
Denna ljudförbindelse kvarstod nämligen ännu oförändrad, då
i l&ngstaviga ord ändelsevokalerna a och i med levissimus
förlorades (nom. sg. *snaiwan > *snaiwR "snö"). Framfor konsonant
och i slutljud övergick sedan den tantosyllabiska
ljndförbindel-sen aiw till œiw (*snaiwn > *snœiwn), nnder det att den
hetero-syllabiska ljndförbindelsen ai-w framfor vokal tillsvidare
kvarstod oförändrad (dat. *snai-ieé, nom. sg. *wai~wu, motsvarande isl.
"olycka").
Så väl diftongen æi som diftongen ai monoftongerades
därefter framfor w (*snœiwR > *snœwR, *waiwu > *wä(w)u isl. v$l).
Sedan œw från nom. sg. *snœwR, gen. sg. *snœws, ack. sg.
*snæw på analogisk väg spritt sig till de tvåstaviga formerna (dat.
*snäwe, gen. sg. *snäwan), och dessa alltså utbytts mot snœwi,
snœwax, så övergick <ew framfor konsonant och i slutljud (genom
vissa mellanstadier) Ijndlagsenligt till iö, t. ex. nom. sg. *stwewR >
sniór, ack. sg. *snœw > snió. Den på så sätt uppkomna böjningen
finnes alltjämt kvar i Kod. 1812 4:o i ordet "sjö", hvilket
nämligen där böjes ack. sió : gen. sœ’var.
Den mindre vanliga sidoformen med ia (isl. sniár, tniár
etc.) har Ijndlagsenligt uppstått ur äldre io i kasus med a i
andel sen, t. ex. gen. sg. sniowan > sniawax, ack. sg. miowan :>
miawan; jmf. att brytningsdiftongen io i vissa fnorska dialekter
och i fsv. blir ia framför följande a-ljud (fiotrar > fiatrar etc.).
*) I nom. sg. *«?a»«rti »kulle fullt Ijndlagsenligt tø-ljudet förloras
framfor u före ljudutvecklingen ai > ä framför heterosyUabiskt te-ljud, men
genom inflytande från gen. sg., nom. ack. pl. *waiwaR, gen. pl. *waiwa
kvarstod w tillsvidare även i nom. sg. *waiwuy som därför blev *wätou > *wäu
> «p’. Dessutom inträdde utvecklingen aiw > äw Ijndlagsenligt i gen. sg.
och nom. aok. pl. *waiwaR > *wäwaR etc. Även från dylika kasus kunde ä
inforas i nom. sg.
A1HT PÖB MOBDI8K FlLOLOOl XTIU, ST rÖUD XXT.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
