- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Adertonde Bandet. Ny följd. Fjortonde Bandet. 1902 /
232

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

282

Kock: Anm. om ljudförk ahc.

Men då alltså aiw måste hava övergått till aw i isl. vf
vá, så är man berättigad att se samma ljudntveckling i
följande ord, även om en möjlighet finnes att förklara deras
a-ljud även på annat sätt, nämligen i

got saiwala : isl. sal. Man har alldeles ingen anledning
betvivla, att isl. sål, fsv. siael etc. är ett inhemskt ord. Fastän
den svaga möjligheten finnes att i isl. sål se ett ags.
låneord (sáwol), är det oberättigat att anlita denna nödfallsutväg.

isl. mår, fsv. make "mås". Man har varit tveksam om,
huruvida mår utgått från ett urgerm. *maitcti- (Lidén i Ark.
nf. IX, 38) eller från ett urgerm. *maihwa- förgerm.
*moik-(Kluge Et Wb.’, Uhlenbeck Btr. XX, 328, XXVI, 572). Den
senare uppfattningen torde vara den riktiga. Den germ.
formen *maihwa~ har havt sidoformen *mai[%\w- enligt känd
växling, och detta *maiw- återfinnes i nederl. meeuw och ags.
mce’w eng. me w (Kluge a. st.). Då dessa västgerm. språk stå
de nordiska språken närmre, än fallet är med fht., där
formen méh finnes, talar sannolikheten snarast för att isl. mår
uppstått ur *maiwaR (icke ur *maihwuR), utan att frågan dock
kan med visshet avgöras1).

sam om, huruvida ordet hetat vé eller væ eller bäggedera (Fritzner1 upptar
b&da formerna såsom uppslagsord). Dessutom använder isl. interjektionen
vei "ve" dels s&som egentlig interjektion t. ex. vei oss, dels substantiverad i
uttryck s&dana som "vei er mér", "nu er oss vei" (exempel hos Fritzner1).
Bet finnes ingen anledning att med v. Fr. s. 29 noten skilja detta isl. vei
fr&n den bekanta got. interjektionen wat "ve" ooh att uppfatta isl. vei s&aom
l&n fr&n mnt. wé med utbyte av e mot ei genom ljudsubstitution.

Fastmer är isl. vei helt enkelt identiskt med got. wai, och det helt
sent uppträdande ue "elendighed" är l&n fr&n mnt. wé "weh, schmerz, leid".
Bet en g&ng anträffade væ kan vara ett latinskt l&neord (lat. væ "ve"), eller
vé kan ha rönt inflytande fr&n det latinska væ; jmf. uttrycket "væ er oes
fyrir" med de anförda "vei er mér", "nu er oss vei". I harmoni med denna
vokalisation har isländskan vila "jämra sig", vélan "jamren", vila "jämra
. sig", vilan "jamren" och veilan "jamren". Dessa ord hava avletts av eller
f&tt sin vokalisation fr&n vé, vi, vei’, dock har säkerligen tül stadgandet av
fbrmen vila, vilan det av mig i Ark. nf. XIII. 967 anförda förh&llandet
kraftigt bidragit.

*) Bedan i Ark. nf. XITT, 865 hade jag antytt, att sammanställningen av
nyisl. á skå "skjævt" med lat. seævus är osäker, ooh jag anser v. Fr. hava

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:57 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1902/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free