- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Adertonde Bandet. Ny följd. Fjortonde Bandet. 1902 /
240

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

240

Kock: Anm. om ljudförb, aiiø.

I dreyra har aldrig något i följt omedelbart efter ey; alltså
kunde även enligt v. Fr. redan på 900-talet formen freyr
(ej med nödvändighet *frey{R) förekomma. Vidare medgiver
han (ib.) — och detta är det viktigaste — att i en vers
sådan som

fleyvang til Ekreyia
av Sturla Tordsson det är "i öfvervägande grad sannolikt, att
vi ha att göra med rimmet ey : eyv. Men om ett ord sådant
som Ekreyia här rimmar med ey ensamt (ej med *ey$), så
faller, så vitt jag ser, v. Friesens hela bevisföring. Ty d&
bor också ey i &eym vara ett fullgott rim till ey i mey etc.
etc., och det är alldeles obehövligt att uppkonstruera formerna
*meyi etc.

Men vidare, om nu rimmen mey : de^ia etc. äro fullt
korrekta, så talar detta kraftigt för att den gamla åsikten
även däri har rätt, att rim av typen hrœ’: «’vi voro
fullgoda. En lång vokal är ju i metriken i allmänhet likställig
med en diftong. Då man nu kunde rimma mey : d^t/ia,
ansåg man, att även rimmet hxœ’: æ’vi var korrekt. Man hade
så mycket mera skäl härtill, som w i ord av typen æ’vi på
grund av sin halvvokaliska natur kunde lämnas utan
avseende vid rimmet.

Dock, detta teoretiska resonnemang är egentligen
obehövligt Faktiskt föreligga helrim, i hvilka en lång vokal
ensam rimmar med en lång vokal ensam. Från andra
versarter än dróttkvætt finnas åtskilliga dylika exempel. Så rim*
mar t. ex. Ottarr Svarti i versen

far ma konungr svá (Carmina norrœna s. 141)

má ("kan") med partikeln svá ("så"), ehuru i dessa ord intet
w förlorats efter de ensamt rimmande ö-ljuden. Så rimmar
ock Sighvatr skald i

blå segl viþ rá (Garm. norr. s. 41)

orden blå och rá. Jmf. Kahle s. 23.

Men än mer. v. Fr. anför själv s. 59 en dróitkvétt-vers,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:57 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1902/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free