- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Adertonde Bandet. Ny följd. Fjortonde Bandet. 1902 /
241

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Anm. om ljudfórb. aitø.

241

där en lång vokal ensam bildar helrim med en lång vokal
ensam, och där man icke genom att uppkonstruera äldre
språk-former kan åstadkomma ett äldre helrim, bestående av lång
vokal + konsonant Han yttrar nämligen: "Rimmet

k/baugs at þvl hl<p’ia Hkr. II, 379
bevisar, att redan på 800—lOOO-talen funnits dubbelformer
fra! : fræ’v, sœ’r : sæ’vn ... Men funnos samtidigt jämte
hvar-andra formerna f ral och f r æ’v, så var därmed också villkoret
för uppkomsten af rimmet cd : d för handen".

Den i fråga varande versen i Hkr. är författad av
Hárekr ór J>ióttu och den syftar på en händelse, som timade är
1027. Här hava vi rimmet Wbaugs : hWia. Första
kompositionsleden i lœ’baugs utgöres just av ett ord, som tidigare
havt w efter rotvokalen nämligen læ’ "svek" (dat læ’vi). Den
äldre formen av hlæ’ia "le" var som bekant *hlahian (jmf.
got hlahjan). Men genom att i versen insätta dylika äldre
former erhålla vi (såsom redan nämnt och såsom även v. Fr.
insett) icke helrim, bestående av lång vokal + konsonant
Denna vers visar alltså, att man även i dróttkvætt hade
rättighet att rimma en lång vokal ensam, ehuru denna
efterföljdes av halwokal (hl#’-ia).

Men då så är, så faller, så vitt jag förstår, även här v.
Friesens bevisföring. Fick man rimma lø’baugs : hWia, så
har man tydligen kunnat få rimma även frø’: æ’-\i etc.

Dock, såsom nämnt, även om v. Fr. hade havt rätt i att
rim av typen frø’: æ’\\ borde fattas såsom egentligen
angivande rimmet Hxœ’u : æ’ui etc., så skulle detta icke hava stått
i strid med min teori.

Enligt denna utvecklades nämligen *fraiw(a) genom
mellanstadierna *fræm> *fræw ljudlagsenligt till frió.
Skalderimmen skulle i så fall hava bevarat just den ljudlagsenliga
utvecklingsformen *fræw. Denna uppfattning synes v. Fr.
just vilja avvärja, och såsom bevis för att de av honom i
skalderimmen konstruerade *fræw etc. fätt æw på analogisk (och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:57 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1902/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free