- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Adertonde Bandet. Ny följd. Fjortonde Bandet. 1902 /
242

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

242

Kock: Anm. om ljudförb, aiiø.

ej pä ljudlagsenlig) väg, anför han & 58 följande:" Den konstanta
formen mafr ’puella’, bestyrkt af rimmen mœ’r : bæ9ri, md r :
væ9ri etc. Sighvat Tordsson m. fl., afgör saken till förmän
för det senare alternativet [d. v. s. visar, att *fræw etc. fått
æw från dat. fræwi etc.]: ty i meir c urn. *mäuiR har u (u)
bortfallit senare än i nord. *fraiua, se Kock IF. V, 158 ff.; och
här funnos inga oblikva kasus, där u bevarades och från bvilka
det åter kunde införas genom analogi i mœ’r".

Härvid förbiser v. Fr. en mycket viktig omständighet.
Det eger fullkomligt sin riktighet, att ett kortstavigt ord
sådant som *mawÍR mce’r förlorade sitt w senare än ett
lång-stavigt ord sådant som *sntwiR snyr (pres. sg. "snöar"),
såsom jag på anf. st. visat. Men ett sådant ord som *fraiwa >
*fraiw > *frœiw > *frœw > frió är icke likställigt med ett
ord av typen *suíwír snýr. Erfarenheten lär oss nämligen,
att i *fræw frió har w-ljudet vokaliserats, men i *sníwÍR
snýr har det förlorats. Nu voro, såsom allbekant är,
skaldernas anspråk på ljudlikhet vid rim ganska måttliga. Så rimma
de t. ex. ofta ord, innehållande ett ursprungligt germ. e-ljud,
med ord, innehållande <£-ljud, uppkommet genom i-omljud på
a (t. ex. veg : sæyia, [seøia], och de tillåta sig rim sådana
som Q II: falla., d. v. s. att låta ett ord med ett genom äldre
w-omljud uppkommet p rimma med ord med a. Vidare veta
vi, att mellan *frœw och isl. frió vissa mellanstadier med
svävande diftong *frœu freu måste hava passerats (samma
eller liknande mellanstadier antagas även av v. Fr.), alltså
mellanstadier, där diftongens två komponenter hade lika (eller
i det närmaste lika) exspirationstryck och längd. Redan innan
rø-ljudet i *smw(i)R > snyr, *maw(i)R > mcér förlorades, hade
æw i *frœw övergått till svävande diftong (*fræu). Det är
under dessa förhållanden ytterst naturligt, om skalderna tilläto
sig att rimma t. ex. (det ur *fraiwa ljudlagsenligt utvecklade)
*fræu (med svävande diftong) med æui (isl. œ’vi).

I detta sammanhang må även något yttras om v. Frie-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:22:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1902/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free