- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Adertonde Bandet. Ny följd. Fjortonde Bandet. 1902 /
243

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

252 Kock: Anm. om ljudförb, aiiø.



æns uppfattning av utvecklingen av w-ljudet i ord sådana som
pres, sg. *míwÍR isl. snýr, nom. sg. *mamR isl. mœ’r, ehuru
detta icke har avgörande betydelse för den här diskuterade
huvudfr&gan *).

Jag har i IF. V, 153 ff. visat, att kortstaviga ord av
typen *mawiR genom mellanstadiet *mawR ljudlagsenligt bliva
isL mœ’r "mö" utan tø-omljud. v. Fr. ansluter sig till denna
mening, men anser, att mellanstadiet var ické *mawR utan
*ma-URj uttalat tvåstavigt och med vrljud i ultima. Enligt
honom skulle man nämligen vid förlust av a i
ljudförbindelserna -tøa-, -ta- alltid såsom resultat hava fått w, i
(aldrig Wj i), t. ex. urnord. *harwaR > *haruR > isl. Aprr;
urnord. *har%aR > *hariR > isl. herr.

Här skall jag icke inlåta mig på denna mycket
komplicerade fråga i hela dess omfattning. Jag tror emellertid,
»tt man vid diskuterandet av densamma har begått ett
principiellt fel. Man har nämligen i allmänhet antagit, antingen
&tt -wo-, -jo- alltid skulle hava övergått till wy i, eller att
«lessa ljudförbindelser alltid skulle ha blivit till u, i. Enligt
min övertygelse är intetdera fallet. Fastmer hava vid
o-för-lusten i -røa-, -ja- dessa ljudförbindelser i viss ställning (mellan
Trissa ljud etc.), resp. under en viss språkperiod utvecklats till
tø, i, men däremot i viss annan ställning, resp. under en
annan språkperiod övergått till u, i Då t. ex. *mawiR havt
utvecklingen *mawR ;> mœ’r, hindrar detta icke, att t. ex.
*haria-skipa kanske kunnat bliva *hari-skip.

Såsom stöd för ljudutvecklingen *mawiR ;> *ma-uR > ma!r
anför v. Fr. särskilt s. 6 följande: "För jämförelse ställe man bred-

*) v. Fr. menar s. 58, GO—61, att i versen ys sem kvikvir tivar av
Sig-hvat ordet ýs bör emenderas till Hws (en förhistorisk gen. till yr "båge"),
men att w i detta *iws inkommit på analogisk väg från böjningen sg. nom.
yr, gen. ýs, dat. ivi eller ý, ack. ý, pl. ívar etc. — Versens form är
omtvistad. Men även om v. Fr. har rätt i sin emendation, har förekomsten av
ett dylikt Hws naturligtvis ingen betydelse för frågan om utvecklingen av
förbindelsen aiw.

ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XVIII, NT FÖLJD XIV. 17

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:57 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1902/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free