Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
Kock: Anm. om ljudförb, aiiø.
*ehwan *ewn) hava utvecklats till iö (isl. sniór, iór). Detta
skulle — menar han — vara tänkbart, endast om utveckligen av
œw och Bw till iö vore äldre än w-förlusten i *snlwÍR, *näwa-;
nu kan emellertid ur skalderimmen en form med iö (av typen
sniór) uppvisas först på 1100-talet.
Härvid förbiser v. Fr. en vigtig sak, nämligen att
(såsom han för övrigt själv i annat sammanhang antyder)
övergången *sn<éwn > sniór ingalunda försiggick med ett
slag. Mellan *sn<éWR och sniór ligga åtskilliga
mellanstadier med svävande diftong (*snœuR *srieuR etc.). Även om
således ett uttal sniór genom skalderimmet ómiós : hosi kan
styrkas först från omkring år 1150 (v. Friesen s. 59), så kan
flera århundraden tidigare *sni&WR hava övergått till snéun
med svävande diftong, och alldeles intet hindrar oss
antaga, att denna utveckling inträdde, innan w förlorades i
*snlwnj *näw- etc.
Härmed torde v. Friesens huvudinvändning mot min åsikt
vara bemött. Dock menar han (s. 69 överst) att, även om *snœwRy
*éWR blevo sniór, iór före w-förlusten i *$niw[i]R, man i alla fall
ej rätt förstår, hvarför icke Iw i *sntwiR utvecklades till iö.
Härpå svarar jag följande. Ehuru t. ex. det äldre
w-om-ljudet värkar både på a och på l (fnawa- > > nó- "nära",
*$níw(i)r> snýr "snöar"), så värkar i isländskan det yngre
w-omljudet visserligen på a (gåfu > géfu\ men däremot icke
på l (1. pl. pres. drífum) ej *drýfum). Detta kan synas vara
överraskande, och vi kunna icke angiva någon bestämd orsak
härtill, utan vi måste nöja oss med att konstatera faktum.
Och ändå betviflar ingen, att det äldre w-omljudet värkade både
på a och t, men det yngre w-omljudet icke på t. I
språkhistorien finnas otaliga exempel på liknande förhållanden.
Det är därför alldeles icke märkvärdigt, att ljudförbindelserna
œwy éw (i *snœwR1 Hwr etc.) med mellanvokalerna œ, e
vid en viss tidpunkt övergingo till svävande diftonger (*snœuRy
*tÜR\ ehuru motsvarande ljudutveckling icke inträdde i ljud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
