- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Adertonde Bandet. Ny följd. Fjortonde Bandet. 1902 /
249

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Anm. om ljudförb. aiw.

* 249

ej mycket brukliga dat. pl. Det är därför fullkomligt
naturligt, att i de östsvenska dialekterna diftongen æi i dessa
maskulina ord icke överfördes till nom. sg. *snœwR etc., och att
orden således i dessa mål ingenstädes utvecklade diftongen øy.

Redan i Ark. nf. XIII, 369 har jag antytt, hvarför
gut-niskan jämte frøy (froy) och *sniör använder så väl snoy
"snö" som (det ur snio- utvecklade *)) snia-, Nygutniskan
har (liksom fornisländskan) alltjämt ordet "snö" i pluralis i
betydelsen "snöväder". Nu bruka vi ofta prepositionen i
framför ord, som angiva en viss väderlek eller dylikt, t. ex. i
snö, i snöväder, i tö (jmf. ordspråket "det som gömmes i snö,
kommer upp i to"), i rågn, i ur och skur, i våta, i vindstilla,
i storm, i torrvåder etc. På likartat sätt använde isländskan
t. ex. i grimmu f rosti (Bisk. II, 22: 34), i logni (olika
exempel hos Fritzner2), sá menn at blóþi hafþi rignt í skúrinni
(Eb. 51), í stormi miklum (Fm. VI, 140: 21) etc. Det är
därför otvivelaktigt, att man i fgutn. jämförelsevis ofta
brukade dat. pl. av "snö" i uttrycket H snai\w\um, H snœium.
Samtidigt med att *frœw, *fræws blevo *frœiw, *frœiws
under påvärkan av pl. *frœiu, blevo därför nom. ack. gen. sg.
*sn<bwr *snœw *snœws under inflytande av dat. pl. *snœium
fakultativt till *snœiwR etc., som ljudlagsenligt gåvo *snøyR
etc. nygutn. snoy*

I Ark. nf. XIII, 368 f. har jag visat, att på samma
väg det nygutn. adjektivet sloygur "slö" får en enkel
förklaring. Detta adjektiv har i Västerbottensmålet samma
vo-kalisation (isløy); om detta också är fallet med det nyno. sløy,
torde vara mycket tvivelaktigt (jmf. v. Friesen s. 26). Den
återfinnes emellertid i det nynorska adjektivet frøy "fruktbar" i
Nordlandet (och Helgeland?)- Att vokalisation med øy
jämförelsevis icke så sällan anträffas i adjektiver, är fullkomligt i
sin ordning. Adjektiverna hade ju ändelse vokalen w i en massa
kasus i bestämda formen (*slai(w)u), vidare i obestämda fór-

f) Jmf. vidare nedan s. 253 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:57 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1902/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free