- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Adertonde Bandet. Ny följd. Fjortonde Bandet. 1902 /
250

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

260

Kock: Anm. om ljudförb, aiiø.

men i nom. sg. fem. samt nom. ack. pl. neutr. (*slai(w)u),
dat. sg. mask. och hela dat. pl. (*slai(w)um) ävensom i dat.
sg. neutr. (*slai(w)u). I alla dessa former uppstod
ljudlagsenligt *slai- *slæisom spred sig till nom. sg. mask. (*slæwR)
etc., hvarefter det på så sätt uppkomna *slæiwR blev * sløy r
(sløy) etc.

Här må ett par anmärkningar följa angående några av
v. Fr. i diskussionen indragna ord med oviss etymologi och
därför osäkra grundformer. Det är självklart, att ord av
denna natur ej hava vitsord emot ord, hvilkas germanska
grundformer äro klara (såsom sniór etc.). Med nedanstående
vill jag emellertid framhålla, att dessa ord med tvivelaktiga
grundformer ingalunda strida mot den av mig hyllade åsikten
om behandlingen av förbindelsen aiw.

Isl. læ’ (dat. læ’vi) "skade, ødelæggelse" vill v. Fr.
sammanställa med den mht. interjektionen léwes lés "ack" och
med ags. lá "ack"; isl. læ! skulle på urgerm. tid ha hetat
*laiwa-. Denna etymologi är mycket osäker, men om den är
riktig, så förklaras ^-ljudet i neutr. læf på samma sätt som
^-ljudet i neutr. fræ’ urgerm. *fraiwa-. — Detta gäller även
om Æ-ljudet i de isl. i Sn.-E. förekommande namnen
Hlæ’-fppr, Hlæ’freyr, om nämligen första kompositions-leden hla
såsom v. Fr. s. 18 menar, är identisk med urnord. hlaiwa
"gravhög". Etymologien är dock naturligtvis mycket tvivelaktig.

I nyno. finnes ett subst, gljo m. "glöd", i nyisl. ett adj.
gljár "glinsende, funklende, straalende" och dessutom ett adj.
glær "lys, klar" (v. Friesen 37). Enligt v. Fr. s. 46 skulle
dessa växelformer vara att återföra på en stam *gláwi-. Om
detta är riktigt, så har t. ex. nom. sg. *glawiR genom (det
äldre) i-omljudet blivit *glæwR, och liksom det ur *snaiwaR
utvecklade *snæwR senare gav upphov till sniór : snæ’r : sniár,
så gav det ur *glawtR framgångna *glæwR upphov åt gljo :
glær : gljár.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:57 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1902/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free