Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
Kock: Anm. om ljudförb, aiiø.
fredsställande sätt. Nom. sg. *sMwírír blev nämligen till
*skœwÍRR, gen. sg. *skawiRöR etc. däremot (genom det äldre
i-omljudet) till *skæwRaR etc. Av *skæwnaR utvecklades skiö~
RaR) liksom av \*snaiwaR >] *snæwR blev sniör (jmf. nyss ovan
om liör, gl jo). Till skiösaR överfördes «-ljudet fakultativt från
*skœwÍRR, så att man jämte skiöRaR (isl. fsv. skiör) fick
*skæ-RaR (nyno. skjær etc.).
Jag tillåter mig slutligen att i form av résumé
sammanställa följande omständigheter, som kraftigt tala för
riktigheten av den av mig hyllade teorien.
1. Liksom germ. *snaiwaz ljudlagsenligt blivit fht. snéo,
fsax. sneo, så har det ljudlagsenligt blivit isl. sniór.
Enligt v. Fr. skulle däremot fht. snéo fsax. sneo å ena
och isl. sniór å andra sidan vara att förklara på olika vägar.
2. Liksom urnord. *snaiw(a)R ljudlagsenligt utvecklats
till sniör, så har pret. urnord. *spaiw (got. spaiw)
ljudlagsenligt övergått till isl. spió\ jmf. det ljudlagsenligt utvecklade
fht. pret. spéo.
v. Fr. menar däremot, att iö i snior uppstått på
analogisk väg, och att även iö i spió har analogien att tacka för
sin uppkomst, men att alldeles olika analogi-inflytelser
varit värksamma.
3. Den vanligaste vokalisationen i de ifrågavarande
orden är diftongen iö (isl. fsv. sniör etc.). Denna har
ljudlagsenligt utvecklats ur -aiw- i de mycket vanliga kasus nom.
ack. sg. (gen. sg.) av substantiv (sniör, sniö, sniös), i nom. sg.
mask. och neutr., ack. sg. neutr. etc. av adjektiv (miór etc.).
Enligt v. Fr. skulle däremot denna vanligaste
vokali-sation hava uppstått på analogisk väg.
4. Den blott mycket svagt representerade vokalisationen
med -øy- (i isl. ey "alltid" och i få moderna bygdemålsformer;
jmf. s. 236) har uppstått genom analogisk överflyttning
av diftongen æi[w] från vissa kasus till andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
