- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Adertonde Bandet. Ny följd. Fjortonde Bandet. 1902 /
253

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Anm. om ljudförb. aiw. * 253

v. Friesens teori fordrar däremot, att øy-typen
ljudlags-enligt skulle hava utvecklats i de mycket vanliga kasus nom.
ack. sg. av subst. (*snaiwan etc.), nom. sg. mask. och neutr.,
ack. sg. neutr. av adjektiv (*slaiwaR etc.). Då blir det
obegripligt, hvarfor øy-typen är så ytterst svagt representerad.

5. Med min teori är ordet fsv. sial, isl. sal "amma" att
uppfatta såsom ett inhemskt ord.

Med v. Friesens måste det förklaras såsom låneord.

6. Last not least har enligt den av mig hyllade teorien
förbindelsen aiw ljudlagsenligt övergått till a i finska vaiva:
isl. v$ va m. fl. ord.

v. Fr. får ingen plats för denna ljudutveckling i sin teori.

Slutligen kommer jag till växlingen siór: siár, sniór:
sniár, sliór: sliár, miór: miár, fsv. siol: sial "anima".

v. Friesen (s. 51, 69) menar, såsom redan antytts, att en
äldre böjning siór: pl. sióvar ombildats till siór: siávar efter
mor: pl. måvar, hvarefter ia inträngt även i nom. sg. siar etc.
På likartat sätt skulle adjektiven sliór, miór hava fått
sidoformerna sliår, miår under inflytande från adjektivet hor: ack.
hávan. Då en liknande uppfattning framställts av Hultman,
har jag redan i Ark. nf. XIII, 356 bemött densamma, och
v. Friesens försök s. 69 att försvara den är säkert
otillfredsställande. Han anför väsentligen, att den äldre böjningen
spónn: spanar blivit till spónn : spónar efter bógr: bógar, och
att smótt: gen. sg. smóttar efter mönstret nótt: gen. nåttar
om-bildats till smótt: smattar, senare nom. smått.

Emellertid är ju böjningen spónn: sponar av helt annan
art. Som bekant hade man från gammalt inom ordet
självt en ljudlagsenlig växling nom. sg. spónn (< *spänun):
gen. spanar. Senare spredo sig helt naturligt vokalerna ö, ä
från de kasus, där de ursprungligen voro berättigade; därför
gen. spónar. Detta kan också helt enkelt uttryckas så, att
gen. sponar fått sin rotvokal från nom. spónn, ack. spon. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:57 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1902/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free