- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Adertonde Bandet. Ny följd. Fjortonde Bandet. 1902 /
255

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Anm. om ljudförb. ak

255

En synnerligen god bekräftelse härpå är jag numera i
tillfälle att meddela. I Litteraturblatt für germ. und rom.
philologie 1881, sp. 43 yttrar Finnur Jönsson om det nyisl.
språkbruket: "Gen. von swór ist nicht snjós7 sondern snjávar,
snjóvar oder am häufigsten snjóar. Dasselbe gilt von $jórv.
Enligt mig benäget meddelad muntlig uppgift av professor
Jönsson är denna notis att förstå på följande sätt. Det nyisl.
samtalsspråket använder i nom. sg. snjór, i ack. sg. snj6} i
gen. sg. snjávar (jämte snjóvar och — oftast — snjóar); i
pl. snjóar. På enahanda sätt i nom. sg. sjór, i ack. sg. sjó,
i gen. sg. sjåvar (jämte sjóar, sjóvar), i pl. sjöar. Särskilt i
komposita sådana som sjávarsíða etc. är gen. sg. sjåvar bruklig.

Den enda kasus, i hvilken ya-vokalisationen kan brukas
i dagligt tal, är alltså gen. sg.; men i denna kasus
efter-följes ia-vokalisationen av a i ultima. Otvivelaktigt

att ännu i de fornnord. literaturspr&ken diftongen i ord ay typen siór
(som tidigare hävt l&n g diftong) varit kvantitativt längre än diftongen i ord
av typen liúga.

Men ehuru kvantitetsförh&llandena voro i n&gon m&n olika i
brytningsdiftongen io (i fiotraR etc.) och i diftongen to i pl. siowaR etc., utgör
naturligtvis utvecklingen fiotraR >fiatraR etc. en sl&ende parallel till
ljudut-vecklingen siowaR :> siawaR.

S. 50 noten söker v. Fr. visa det oberättigade i Hultmans
ävensom i Noreens mening, att det i diftongen i eniór} siór etc. ing&ende
o-ljudet skulle vara identiskt med det isl. g’-ljudet (uppkommet genom
tt-om-ljud p& l&ngt a). Jag anser mig böra framhålla, att min uppfattning ej
beröres av hans argumentation. I IF. V, 156 noten har jag nämligen antagit,
att o-ljudet i sniür etc. var ett annat än o-ljudet i fsv. hion> Jon Johan, iö,
och i Ark. nf. XIII, 857 framhöll jag, att ö-ljudet i miór etc. m&ste hava
varit "mera a-liknande" än ó-ljudet i stóll etc. Därav följer ju alldeles icke,
att dess kvalitet var alldeles identisk med kvaliteten hos g’-ljudet i isl. p’
"amnis* etc.

Här m& framhållas, att diftongen ia i det fsv. diawul delvis beror p&
en ljudutveckling io ;> ia framför a i följande stavelse, men den diftong io,
som här överg&tt till ia, har l&nats från främmande spr&k. Bet ags.
déo-fol (väl icke det fsax. diubal) har under formen diofull l&nats till isl. (jmf.
Kock i Beitr. XX, 121); säkerligen har även fsv. en g&ng ha vt ordet under
denna form (diowul). Av nom. pl. dioftaRf gen. och ack. pl. diofla erhöll man
ljudlagsenligt fsv. dia flar, diafla, och ia spred sig sedan till sing. Dock bidrog
inflytande fr&n det lat. diabolus till stadgandet av ta-vokalisationen i sådana
kasus, där den ej var ljudlagsenlig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:57 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1902/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free