Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
♦
290 Kock: Svar.
ram. § 57, Grondriss I1 § 23 och P § 24, Inledning till mo-
ersmålets prosodi s. 11, Grunddragen af modersm&lets prosodi 8.
11): "eine silbe [kann] entweder haupttonig, stark nebentonig,
schwach nebentonig oder unbetont sein. Die haupt- und stark
nebentonigen fassen wir als starkton ige, die andern als
schwach-tonige1) zusammen". Härav framgår, att jag med
"schwachtonig-keit" menar såväl "schwacher nebenton" (= Kocks både levis, vare
sig stark eller svag, ock levior), s o ra "unton" ("unbetontheit"
«= Kocks levissimus). I förevarande fall har jag — såsom av Aschw.
gram. s. 53 r. 8 ("unbetonte ultima [hat]... in gewissen stellungen
annar") framgår — särsjilt tänkt på det sednare fallet ock
sålunda, i likhet med vad Kock nu jör (s. 159), antagit, att anna(r)t
haft "levissimus" på ultima.
S. 158 r. 8 f. påstår Kock vidare, att jag menar, det "okkart,
okkarn etc. måhända varit formellt sammansatta ord med
semifortis". Denna i sanning "obegripliga" åsikt tillskriver han mig på
grund av följande — interpolerade — sitat från mig: "die r-formen
[i okka(r)n, okka(r)t9 npkko(r)n etc.] beruhen auf analogischer
neue-rung oder wie in kofa(r)n schosshund auf starkem nebenton".
Härvid är att märka, dels att interpolatsjonen för att tillgodose min
mening bör äga rum icke där Kock företar den, utan näst äfter
"neuerung"; dels att den väl villige läsaren tvivelsutan inser, att
"wie in kofa(r)n" är att översätta med "såsom fallet är i
hof-a(r)n [men naturligtvis icke i de förut anförda orden]". Att man
har rätt, att hos kofa(r)n förutsätta ett uttal med "semifortis" på
ultima, bevisar det av Kock själv (s. 160) från Ångermanland m.
m. anförda kövån, som t. o. m. har "fortis".
Uppsala 6 des. 1901. Adolf Noreen.
Svar.
I ovanstående Beriktigande klagar prof. Noreen över att jag
i Ark. nf. XIV, 158 missförstått en pnnkt i hans Aisl. gr2 § 240
s. 135 r. 2—3. — Jag anser fortfarande, att N:s ord på a. st. icke
rimligtvis kunna förstås på annat sätt, än jag gjort, och N. synes i
sitt Beriktigande själv finna, att orden lätt knnna så uppfattas.
Efter att hava nämnt, att redan Gislason anmärkt r-förlusten
i annat etc., i okkat jämte okkart etc., samt att man naturligtvis
insett, att akcentueringen spelat en roll vid förlusten av r i dessa
ord, yttrade jag i Ark. nf. XIV, 158 rad lff.:
"Noreens försök Aisl. gramm.2 § 240 att förklara saken ar icke lyckligt.
Han menar, att r ljudlagsenligt skulle förloras i "schwachtoniger silbe", d. v.
s. i stavelser med svag levis ... .n
’) Spärrningen nu jord av mig.
▲RUV FÖR NORDISK FILOLOGI XVIII, NT FÖLJD XIV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
