- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Adertonde Bandet. Ny följd. Fjortonde Bandet. 1902 /
299

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hjelmqvist: Nekrolog.

299

tet. Vid det förra åhörde han vårterminen 1874 dåvarande
Docenten Ludvig Wimmers föreläsningar öfver Gutalag och Gutasaga
och fick af dessa, såsom han själf framhållit1), den första impulsen
till sina egna undersökningar af forngutniskans ljudförh&llanden.
Vid det senare, som Söderberg besökte vårterminen 1878, voro
forn-forskaren Olnf Rygh och språkforskaren Sophus Bngge hans
förnämste läromästare. Då den sistnämnde år 1878 offentliggjorde sina
"Sproglige Oplysninger om Ord i gamle nordiske Love" (Nordisk
Tidskrift for Filologi. Ny række 3), hänvisade han i fråga om ett
par forngutniska ord till anmärkningar, som meddelats honom af
kandidaten Söderberg; det är, så vidt jag vet, första gången, dennes
namn påträffas i den språkvetenskapliga litteraturen.

Våren 1879 vann Söderberg doktorsgraden genom sin
afhandling Forngutnisk ljudlära, ett arbete, som ej blott är det första, i
hvilket en gammalnordisk dialekts ljudlära gjorts till föremål för
monografisk behandling, utan äfven måste betraktas såsom för sin
tid synnerligen förtjänstfullt, utmärkt såsom det var genom redig
uppställning, sund metod, originella förklaringar och fruktbringande
uppslag (jfr Noreen i Sv. Landsm. I: 691 och ff.).

Då Söderberg på grund af sitt doktorsspecimen sommaren
1879 blef efter ansökan utnämnd till docent vid Lunds universitet
i nordisk språk- och fornforskning, hade hans ansökan förordats ej
blott af Prof. Wisén — den bland Lunds nordiska filologer, som
sedermera kom att stå honom personligen närmast — utan äfven
af Prof. Odhner. Då den sistnämnde anbefallde Söderbergs
anställning såsom lärare i nordisk arkeologi, en vetenskapsgren, i hvilken
denne ännu ej speciminerat med någon utgifven skrift, åberopade han
särskildt den sökandes förtjänster om det historiska museet, hvars
samlingar han till stor del ordnat och katalogiserat, äfvensom hans
deltagande i Hans Hildebrands arkeologiska undersökningar.

Söderberg skulle alltså såsom docent söka lösa den onekligen
svåra uppgiften att representera två, hvar för sig mycket kräfvande
vetenskaper. Båda voro föremål för hans varma intresse.
Omständigheterna föranledde emellertid, att han kom att egna större
delen af sin tid åt arkeologien och i dennás tjänst företagna resor
och undersökningar, medan hans läggning och håg — att döma af
hans egna uttalanden — snarast drogo honom till språkliga stndier.

Att Söderberg på en gång var fornforskare och nordisk
filolog, var på sätt och vis hans styrka; det kom honom framför allt
till godo vid hans arbete inom aet forskningsgebit, som så att säga
utgör den nordiska språkvetenskapens och arkeologiens
gemensamma område: runologien. Å andra sidan kan man förmoda,
att om Söderberg koncentrerat sina krafter på vare sig den ena
eller den andra af de två vetenskaper, på hvilka han nu delade sig,
han skulle kunnat efterlämna en kvantitativt mera betydande litterär
produktion, än nu är fallet.

*) Se Forngutnisk ljudlära s. B.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:57 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1902/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free