Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
v
900 Hjelmqvist: Nekrolog.
Söderbergs jämförelsevis ringa produktivitet bör dock enligt
deras mening, som kände honom närmast, först och främst skrifvas
p& räkningen af hans skarpt utpräglade kritiska sinne, som ej minst
gjorde sig gällande mot honom själf1). Men äfven om han
personligen var öftrer tygad om riktigheten af de resultat, hvartill han
kommit i n&gon undersökning, kunde han känna en kanske sjuklig
motvilja mot framläggandet af dessa resultat inför offentligheten;
han lät hellre sin uppsats ligga kvar i skrifbordslådan3). Måhända
har — sådant är åtminstone mitt enskilda intryck — Söderbergs
olust att uppträda såsom författare stått uti något samband med
en hos honom inneboende vis inertiæ, som trots hans stora flit
och betydande arbetsförmåga vållade, att den kraftansträngning,
som publicerandet kräfver, föreföll honom plågsam.
I kvalitativt afseende torde de arbeten, som Söderberg presterat,
förtjäna ett mycket godt vitsord; de vittna, liksom redan nans
gra-dualafhandling, om ett betydande skarpsinne, sund vetenskaplig
metod, omfattande lärdom och* originalitet. Äfven då han, såsom
skedde i ett par af hans hufvudarbeten, anknöt sina undersökningar
till uppslag, som gifvits af andra forskare, visade sig den
sistnämnda egenskapen i det sätt, hvarpå han motiverade och
tillämpade dessas satser. Kringsyntheten, förmågan att räkna med alla
faktorer för en företeelses förklaring, var hos honom ej så utbildad
som tankeskärpan. Såsom en brist kan anmärkas, att han stundom
— hufvudsakligen i sina föreläsningar och samtalsvis — val
kategoriskt och hastigt bröt stafven öfver andras från hans egna afvikande
åsikter. Han torde hafva saknat den smidiga naturell, som lätt
sätter sig in i andras åskådningssätt och tankegång.
Af hans arkeologiska skrifter är hans afhandling "Om
djur-Ornamentiken under folkvandringstiden" den mest betydande. I
detta arbete, som är en frukt af vida mer omfattande studier, än
man skulle vara frestad att tro på grund af dess jämförelsevis ringa
volym, har författaren, därvid närmare utförande en red^n af Hans
Hildebrand framkastad tanke, sökt i opposition mot Lindenschmit
och S. Müller visa, att folkvandringstidens germanska djnroraamentik
bör härledas från djurtyper, som användes i den romerska konsten,
Af synnerligen stort intresse är Söderbergs försök att bestämma
folkvandringsfyndens kronologi. De studier, som han framlagt i
det nämnda arbetet, hvila till stor del på autopsi, på personlig
granskning af de skildrade föremålen: under långvariga och
vidsträckta studieresor, del vi s såsom innehafvare af riksstatens större
resestipendium och såsom Letterstedtsk stipendiat, hade han besökt
Danmark, Holland, Belgien, Storbritannien 09h Irland, Tyskland,
1) "Det är ingen förtjänst att skrifva mycket, men väl att skrifva bra",
så angefär yttrade han sig en gång i ett samtal med författaren af dessa
rader. I orden låg ett själfförsvar.
’) Efter hans död påträffades i hans gömmor ej så få opublicerade
uppsatser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
