- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Adertonde Bandet. Ny följd. Fjortonde Bandet. 1902 /
301

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hjelmqvist: Nekrolog.

310

Österrike-Ungarn, Italies, Schweiz och Frankrike. Öfverallt hade
han systematiskt och grundligt studerat fornsakssamlingarna1).

Bland Söderbergs öfriga arbeten i fornforskniqg må särskildt
nämnas hans "Undersökningar vid Falsterbo" (i Bist, tidskr. f.
Skåneland), den sista skrift, han själf publicerade. Den i denna
uppsats utlofvade "fortsättningen blef det honom ej förunnadt att
offentliggöra, lika litet som den undersökning af den irländska
djurornamentikens uppkomst, som han bebådat i den förut
omtalade afhandlingen Om djurornamentiken under folkvandringstiden
(s. 88)a).

Såsom nordisk filolog var Söderberg huvudsakligen
intresserad af forngrammatiken (specielt ljudläran), den gamla litteraturen
(i synnerhet den norröna diktningen samt de fornsvenska lagarna)
och — sist, men mest — af runinskrifterna. De yngre
språkskedena — jag tänker närmast på nysvenskan — tycktes han
knappast vilja erkänna såsom erbjudande fullt lämpliga objekt för
vetenskaplig behandling. Åtminstone voro de enligt hans mening i
detta afseende ojämförligt mindre gifyande än de förutnämnda
kunskapsgebiten, som mest fängslade honom själf. Den nu antydda
uppfattningen, som för visso innebar en begränsning, framträdde
dock mindre skarpt under Söderbergs senare år, då hans
verksamhet såsom tillförordnad professor i nordiska språk föranledde,
att han fick taga befattning äfven med nysvenskan.

Inom den bransch af filologien, som Söderbergs
gradualafhand-ling tillhörde, publicerade han ännu en undersökning: "Några
anmärkningar om U’ om ljudet i Fornsvenskan" (1890), en skrift, som
utgjorde en utvidgad omarbetning af ett år 1883 i Lunds
Filologiska Sällskap hållet föredrag. Den långa mellantiden mellan
föredragets hållande och dess offentliggörande — i omarbetad t skick
— berodde (se nämnda arbete s. 1) på hänsyn till en dansk forskare,
från hvilken Söderberg fått impulsen till ifrågavarande
undersökning, och som han ej ville förekomma, men vittnar ock i någon
mån om den olust att publicera, som var utmärkande för Söderberg.
Det är onekligen karakteristiskt för denne, att kretsen af fackmän
erhöll sin första kännedom om hans M-omljudsteori, icke från honom
själf, utan i en år 1888 af Kock offentliggjord afhandling:
J-om-liudet och den samnordiska förlusten af ändelsevokaler (se Ark.
4: 144 f.)

Í sitt arbete om w-omljudet sökte Söderberg, anknytande sig
till yttranden af Munch och Unger samt framför allt af Säve, bland
annat ådagalägga, att blott det u-omljud, som förorsakats af ett
bortfallet u varit allmänt nordiskt, och att det utvecklats tidigare
än det w-omljud, som berodde på ett i ändeisen kvarstående u,

’) Se vidare hans Beseberättelse öfver sina stipendieresor såsom
Letter-stédtsk stipendiat (tryckt i Vitter hets- Historie- och Antiqvitets- Akademiens
Månadsblad, årg. 20).

a) Se om Söderberg såsom arkeolog Hans Hildebrands uppsats i
Nordisk tJniversitetstidskrift 1901.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:22:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1902/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free