- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Adertonde Bandet. Ny följd. Fjortonde Bandet. 1902 /
302

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

302

Hjelmqvist: Nekrolog. 302

hvilket senare omljad omfattat endast språket i en del af Norge
och dess koloni Island; w-omljudet hade alltså utvecklats under två
skiida perioder.

Såsom torde vara välbekant för denna tidskrifts läsare, gaf
nu omnämnda arbete anledning till en ganska vidlyftig och ifrig
vetenskaplig diskussion, i hvilken dock Söderberg — betecknande
nog — ej själf deltog. Söderbergs teori, som angreps af E.
Wadstein, förfäktades i hufvudsak af Kock, som (se Sv. Landsm.
XII. 7: 4) förklarade sig vara ense med Söderberg i de flästa
viktigare w-omljudsfrågorna.

Äfven de, som anse, att Söderberg i det ena eller andra
detalj-spörsm&let eller möjligen i själfva hufvudsaken haft orätt, vilja
nog ej förneka det skarpsinne och den kombinationsförmåga, som
framträda i hans u-omljudsanmärkningar.

Såsom man kunde vänta af en lärjunge till Theodor Wisén,
var Söderberg ganska intresserad af den norröna skaldepoesien
och dennas exegetiska och textkritiska behandling ’). Blott en gång
har han själf offentliggjort ett bidrag till denna, nämligen den lilla
uppsatsen "Adjektivum Örgrandr", i hvilken han ej blott belyser ett ord
i Karleviinskriften utan äfven ett par ställen hos isländska skalder a).

Här må äfven erinras om hans fyndiga emendation af
Hall-freðr Vandræðaskálds

því hyhh fleygjanda frœgjan

till

hyhh fleygjanda frakhna,
en rättelse, som han aldrig själf publicerade, men som tillgodogjorts
och omnämnts i Wiséns Carmina Norrœna (1: 33,135). Äfven Finnur
Jonsson har uttalat sitt gillande däraf, se hans upplaga af Snorres
Edda s. 928).

Söderbergs flesta språkvetenskapliga skrifter falla inom
runologiens område och stå i det närmaste samband med hans
arkeologiska forskning.

Det är framför allt Ölands och Gotlands runminnesmärken,
som Söderberg behandlat. Här må särskildt framhållas hans tyvärr
ofullbordade verk "Ölands runinskrifter", ett arbete, som af den
mest kompetente domare erhållit de amplaste loford för sina såväl
arkeologiska som språkliga förtjänster (se S. Bugge i Aarbøger
1900, s. 1). Den af Ölands runinskrifter, på hvars tolkning han
nedlagt det mesta arbetet, är den märkliga Karleviinskriptionen 4)

’) Söderberg idkade äfven paleografiska studier, som dock ej satt frukt

i någon publikation. Se Wisén, Några ord om den Stockholmska
Homilie-boken 26; jfr Wulff, Le lai du cor, s. III f.

a) Bugge har (se Runverser 266) slutit sig till Söderbergs uppfattning
af Karlevistenens urkrg,ntari; jfr Kock i Ark. 15: 354.

*) Bland Söderbergs postuma arbeten finnes en afhandling, behandlande
några ställen i Håleygjatal, som möjligen kommer att offentliggöras.

4) Söderberg har ej mindre än fem gånger behandlat denna inskrift (helt
eller delvis), fyra gånger i af honom själf utgifna afhandlingar, dessutom
i ett bref till Brate (tryckt i Runverser 263—265.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:57 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1902/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free