Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312 Hjelmqvist: Nekrolog. 302
med dess drottkvädna strof, som enligt honom diktats af en norsk
skald.
Bland Söderbergs runologiska arbeten m& vidare nämnas den
lilla uppsats, i hvilken han redogör för den inskrift med äldre runor,
som han &r 1887 upptäckte p& en guldfibula i Stuttgarts museum,
samt hans edition af fjärde volymen af Stephens’ runverk
(publicerad 1901 efter Söderbergs död). Såsom sitt syftemål vid sistnämnda
arbete hade Söderberg — se hans företal — uppställt att så troget
som möjligt följa Stephens’ manuskript och intentioner; han har
dock någon gång bifogat egna kompletterande anmärkningar.
Jag har redogjort för Söderbergs författarskap. Nu äfven några
ord om hans öfriga verksamhet.
Den 21 Januari 1888 förordnades han till föreståndare för
Lunds universitets historiska museum samt mynt- och
medaljkabinett. För det ansvarfulla arbete, som han utförde i denna egenskap,
uppbar han från och med nämnda år ett af riksdagen beviljaat
särskildt arfvode.
Såsom museiföreståndare var Söderberg vida känd, långt
utanför universitetsstadens gränser, ja, man kan säga, att han fungerade
som ett slags sydsvensk antikvitetsintendent, till hvilken man i
första hand vände sig, då det gällde något nytt fynd eller någon
annan arkeologisk angelägenhet. Med stort tillmötesgående och
aldrig tröttnande intresse förevisade han de samlingar, som stodo
under hans vård.
Jämsides med arbetet för museet fortgick Söderbergs
docentverksamhet, som särskildt kom de nordiska språken till godo:
han höll föreläsningar, gaf kollegier, ledde seminarieöfhingar. Från
och med hösten 1895 togs han mer än dittills i anspråk för
undervisningen. Han blef då förordnad att förestå professuren i
nordiska språk och uppehöll under återstoden af sin lifstid — helt
eller delvis — nämnda professur.
Söderbergs undervisning var, heter det i universitetets
minnesruna öfver honom, "egnad både att hos lärjungarna väcka kärlek
till ämnet och att vägleda dem till sjelfständiga studier". Hans
föreläsningar, som hufvudsakligen behandlade forngrammatiken, den
gamla litteraturen och runologien *), voro vetenskapliga, men genom
sin klarhet och redighet afpassade äfven för den i ämnet mindre
förfarne. Det drag hos honom, som verkade mest tilltalande på
hans lärjungar, var hans lågande hänförelse för vetenskapen och
dess upptäcktor. Man kunde se, att han riktigt njöt, då han
utvecklade en — för att använda ett af hans älsklingsord — finurlig,
d. v. s. fint uttänkt och träffande, teori.
Söderbergs vetenskapliga förtjänster såväl som hans på grund
af konjunkturerna ringa utsikter att snart vinna universitetsbefor-
*) Under April och Maj månader åren 1898 ooh 1894 höll han
offentliga föreläsningar i arkeologi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
