- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Adertonde Bandet. Ny följd. Fjortonde Bandet. 1902 /
348

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

357 Hjelmqvist: Till Skogekär Bergbos dikter.

särskildt gäller om tredje raden". Han tillägger: "det
förefaller dock, som om de tre första raderna hänförde sig till
den i andra strofen uttalade tanken, och som endast den sista
hälften af strofen rörde kärleken."

Jag tänker mig sammanhanget i den verkligen något
dunkla och klumpigt tillkomna strofen på följande sätt.
Skalden säger, att, om han ser på denna käraste skatt, d. v. s.
det i föregående strof skildrade vinet, så önskar han strax
godnatt1) till sin jungfru, d. v. s. ger henne, som vi nu
skulle uttrycka oss, "en god dag", ger henne afsked, låter henne
fara; vinet är ett värdigare föremål för hans böjelse. Att
han dock endast under en viss förutsättning vill glömma sin
kärlek till henne för vinet, framgår af den tredje versraden,
om denna betraktas i sitt sammanhang med strofens senare
hälft. "Dan iagh och äger alena" bör nemligen enligt min
mening fattas som en relativbestämning till skatt i första
versraden, en relativbestämning, som af metriska skäl flyttats
från sin rätta plats 2). Yinet är — vill skalden tillägga —
till råga på dess öfriga förtjänster en skatt, som han äger
allena, d. v. s. utan att behöfva frukta någon rival, som tar
ifrån honom hans "skatt". Men så — detta är enligt min
mening den underförstådda tankegången — förhåller det sig
icke med skaldens "jungfru": hon delar sin gunst mellan flera,

*) Uti äldre nysvenskan ingår "god natt" ej sällan i bildliga uttryck,
som betyda "ge på båten, låta fara" o. s. v. Jfr: "Thet oss dogh storlegha
förundra at tu tettha paa thin egen hals Göre wil, epther tw ingin Konungh
eller herre hafwer, som ther före anthwarde [ansvara] kan then tw her tiil
dagx hafth hafwer [Kristian II] hafwer sacth tiigh Goda nath." Gustaf I»
registratur 1: 79 (1528). "Biudha then onda werlden godh natt." Phrygius,
Thet Himmelska Lifzens.. Affrijtelse 137 (1615). "Biud nu all synd god natt.u
Bunius, Dudaim 1: 76 (c. 1710). Ännu hos C. F. Dahlgren, "Jag visdomen
sade god natt." Samlade arbeten 2: 3 (1837).

*) Onekligen låge det på grund af ordföljden närmare till hands att
fatta rDän iagh och äger alena" såsom en bestämning till "jungfru".
Skalden kunde velat framhålla, att han var så säker på sin jungfrus kärlek, att
han tryggt kunde lämna henne for att ägna sig åt njutningen af vinet. Mot
denna uppfattning tala emellertid de tre sista versraderna, som kräfva en
motivering.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:22:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1902/0358.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free