- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Adertonde Bandet. Ny följd. Fjortonde Bandet. 1902 /
361

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hellquist: Om Hymiskvicta.

361

lens gud1). Mera säker blir dock efter mitt förmenande
Mannhardts tolkning af densamma först genom att — hvad
man i allmänhet underlåtit — ställa honom i samband med
sin "moder", som han hos Hymir träffar samman med.

Hon skildras som bekant såsom algullin a) och brúnhvít
(som Balder!) — gyllne med skinande panna. Redan
Uh-land 3) anser det ligga nära till hands, att i henne se ett
sommarligt, i köldjättens hem fånget ljusväsen, men anser
sig böra afvisa denna tydning af hennes natur 4). Det är
emellertid förvånande, att alla öfriga forskare på området
synas hafva varit blinda för det faktum, att vi här ha före
oss en variant af den ständigt återkommande myten om en
ljusgudomlighet, om solljuset, som lefver som fånge hos
mörkrets makter. Jag erinrar bland de många sådana om Freyr
och Gerdr, Svipdagr och Menglpd 5), Sigurdr och Sigrdrifa,
om prinsen och prinsessan Törnros samt — i annan form —
om drakarna, som vakta gyllene skatter. Det nämnes
visserligen icke i Hymiskvida, att den strålande kvinnan befrias
ur sin fångenskap, men vi känna ej heller i detalj den
ursprungliga formen af den myt, som här ligger fördold. Den

*) Namnet Tyr är som bekant liksom sskr. dyáus ’himmel7, gr. Zevs
lat. Ju(piter) bildadt af den ie. Y div ’stråla’ i t. ex. sskr. divyati ’lyser’.
Ett annat minne af Tyr som himmelsgud är äfven hans svärd, en symbol
af solen (se Mogk Pauls Grundr.1 B: 826), hvilket som attribut äfven
tillkommer Freyr (jfr Noreen Uppsalastudier s. 216). Möjligen har Tyrs svärd
varit en medverkande orsak till den metamorfos, som guden sedermera
undergick. — Om Tyr som den germanske himmelsguden må bl. a. hänvisas
tiU Hoffory Eddastudien s. 145, Golther Handbuch der germ. Mythologie
s. 200 följ., Mogk Pauls Grundr.’ 8: BIS fólj. Dock innebär denna
hänvisning icke ett instämmande i alla där anförda detaljer, särskildt ej i
härledningen af Ing vinernas, Istevonernas och Herminonernas namn.

*) Algullin äro också de äpplen, som i Skirnismål Gerdr genom
Skir-nir får mottaga som gäfva af solguden Freyr och som säkerligen äro
symboler af solen; jfr Wislicenus Symb. von Sonne und Tag s. 32, citerad efter
Mogk Pauls Grundr.1 3: 321.

») Schriften 6: 94. Jfr Lex. Myth. s. 192.

•) Se äfven Simrock Handbuch der deutschen Mythologie s. 285. Enl.
E. H. Meyer Germ. Myth. s. 145 är hon det ljusa molnet.

*) Se bl. a. Noreen Uppsalastudier s. 220.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:57 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1902/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free