- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Adertonde Bandet. Ny följd. Fjortonde Bandet. 1902 /
363

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hellquist: Om Hymiskvicta. 363

I ett under tryckning varande arbete *) har jag sökt
uppvisa, att åtskilliga svenska sjönamn — särskildt från
trakten vid Tiveden — bildats af detta gudanamn2). Om också
dessa härledningars riktighet skulle betviflas, torde det likväl
stå fast, att skogsnamnet Tiveden, fsv. Tiviper, Tyviper är
sammansatt med detsamma. Men nu inträffar det
egendomliga, att medan namnet sålunda är representeradt i urgamla
skogs- och sjönamn, det icke en enda gång finnes belagdt i
något svenskt gårdnamn, medan däremot sådana, där
gudanamnen Oden, Tor, Frö, Njord och Ull ingå, äro mer eller mindre
vanliga. I samma arbete framhålles nämligen efter Steenstrup,
att gårdnamnen Tistad och Tisby, i hvilka bl. fe. Grimm ser
gudanamnet Tyr, icke kunna vara danade af detta: inga
fornnordiska gårdnamn på -stad eller -by äro nämligen
sammansatta med gudanamn. Detta förhållande kan efter min mening
icke förklaras på annat sätt än så, att det på den tiden, då
namnen Odensåker, Torsliar g, Frövi, Ullersäter och Närdalunda
uppstodo, guden Tyr åtminstone i Sverige icke längre ansågs
värdig att gifva namn åt en gård eller också var alltför litet
känd för att något sådant kunde ifrågasättas. Men då hans namn
det oaktadt uppträder i skogs- och sjönamn, som nödvändigt
måste vara äldre än dessa gårdsnamn, så är detta ett stöd för den
meningen, att hans välde under tidernas lopp betydligt
reducerats. Dock må erinras därom, att han dock enligt Prokopius så
sent som i 6:te århundradet gällde som skandinavernas högste gud.

Utgående från hvad ofvan nämnts, fattar jag sålunda
myten om kittelhämtningen på följande sätt.

Himmelsguden Tyr och åskguden Tor draga vid
sensommartiden 3) ut att hos den vid himlens ända boende Hymir

’) Studier öfver de svenska sjönamnens härledning och historia (Sv.
landsm. XX. 1).

a) Så Tibon, Tigotten, Tisan, Tisaren, Tynn och Tiqjön.

*) Af aUa tolkningar, som framkommit af Cod. reg. hœrmeitiþ, synes
mig ändå Egilssons den säkraste (: *hgrmeitictr linskörd’). Af samma
mening har tydligen äfven Gering varit, då han i andra upplagan af sitt edda-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:01:57 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1902/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free