Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
Kock: Anmälan.
Stiernhielm: Cupido intr. 11 och A. Wollimhaus Vitt. 18 (1672),
under det att pandurer där antecknats fr&n Stiernhielm: Fägnes.
rad. 108. Ordet betecknar ett slags stränginstrument; jmf. dels
eng. bandore, dels fr. pandore, it. pandura, pandora. I senare
kompositionsleden motsvaras jp-ljudet i franska passe-port av ett b
i passbord "wartekn, symbolum" (även passbordet under emaneo) i
Lexicon lincopense. Fsv. lebardh(e), isl. hlébarþr "leopard" heter
pä mnt. lêbar(e), lêbart, pä mht. lêbarte, men även lêparte, lötopart
etc; ordets latinska form är leopardus. Liksom i dessa ord
återgår b- i fsv. belz listom på ett ^-ljud i ett romanskt ord (ffranska
paile).
Som bekant använda de romanska språken rena tenues, under
det att svenskarna bruka i viss mån aspirerade tenues; dessa
senare användas i vidsträckta trakter av det germanska språkområdet.
Till följe av denna olika natur hos de romanska och de germanska
(svenska) tenues, hava romanska tenues för en german (svensk)
ganska stor likhet med hans mediæ. Det är därför lätt begripligt,
att vid lån av romanska ord med begynnande p-, detta ljud av
låntagarna stundom uppfattats såsom b- och genom ljudsubstitution
ersatts av 6-. Härigenom förklaras fullkomligt växlingen p-: 6- i
ovan anförda låneord. Naturligtvis är det mycket möjligt och väl
troligt, att utbytet av det romanska p- mot b- ej alltid försiggått
i Sverge; stundom kan det hava skett i ett annat germanskt land,
från hvilket vi sedan lånat ordet med begynnande 6-. *)
Härmed är att sammanställa, att (såsom Saxen framhåller i
Sv. landsm. XI nr 3 s. 61) finska ortnamn med begynnande
p-stundom vid försvenskning erhålla 6- (t. ex. Ferttula>Bertida,
Prunkkala> Brunkal a) beroende därpå, att de finska tenues
uttalas ’mindre energiskt’ än de svenska och därför av svensktalande
personer kunna uppfattas såsom mediæ.
Jag nämner i detta sammanhang även ett par andra låneord
med växlande p-: 6-, i hvilka växlingen förklaras därav, att de
lånats ur skilda språk. Jämte pudding, puding, som väl anses vara
det egentliga riksspråksuttalet, finnes (överensstämmande med
danska budding) även budding, buding. Den förra formen återfinnes i
eng. och nht. pudding; den senare överensstämmer med platt-tyska
budden (så t. ex. i Ditmarschen enligt Bremisches wörterb. III,
368). Ordet sam manställes av somliga forskare med franska boudin
"espèce de saucisse"; jag lämnar oavgjort, huruvida denna
etymo-logi är riktig. Det nysv. pokal förekom i fsv. och ä. nysv. under
formen bokal (så t. ex. hos Lucidor F 1 s. 1); det förra är lånat från
tyskan (nht. pocaX), det senare från något romanskt språk, snarast
franskan (fr. bocal, it. boccale).
S. 95 nämner förf., att i stället för i möter y i dyawl,
dya-vtds, dyawlin, dyœvulen (hvartdera en gång, samtliga i Maria-legen-
[*) Om fsv. bik : pikn nysv. beck:&. nysv. peck (lat. pix) jmf. numera
SAO. art. beck (och även Wilmanns Deutsche gr. I, 41).]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
