Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Anmälan. 95
ä>ä i antepenultima hava inträtt, eftersom denna stavelse hade
enspetsig fortis, nnder det att andra stavelsen erhöll levissimns och
ultima semifortis).
Det korta Mjndet i atertän förklaras kanske bäst med
Otte-lin enligt den av Hoffory framställda förkortningsregeln, d. v. s.
att *ättrtän blev ätrtän^ emedan U efterföljdes av konsonant. Från
atrtän, yngre atertän kan Mjudets korthet hava överförts till
at{t)artän.
Nn har (väsentligen först i den yngre fsv.) k övergått till gh
i ord sådana som stekarahus > stegharéhus, steghirhus, pikizdagher
>pighizdagher (så t. ex. redan i VML.), hakulvœrk>hagullvœrk,
k0komœstare > keghomœstare, stœkamœz > stegJiemez, sikerhet
>si-gherhet, sikerliker > sigherliker, sikerlikhet > sigherlikhet (genom
analogi även sigher "säker"), rœkinskaper > ä. nysv. reginskap, fsv»
knekehals, ä. nysv. knakhals: ä. nysv. knagéhals "superbus".
Orsaken till ljudutvecklingen är den, att fortis låg på första, levissimns
på andra och semifortis på en följande stavelse; det i
levissimns-stavelsen stående ¾-ljudet (t. ex. i rœ-kin-skaper) övergick därför
till gh; se Kock: Sv. språkh. s. 19 noten, Ark. nf. I, 68 första
noten, Medeltidsordspråk II, 203 f. När nysv. använder räkenskap
etc. med ¾-ljud, beror det på invärkan från räkna etc. På alldeles
enahanda sätt har t blivit till dh t. ex. i mateliker > madelikir
(Birg. II), hetelika > hedhelika (Su.), Kcetillriorn > Kœdhélbi0rn
(Uppland, SD ns. III 39, år 1415), Kœtilmunder > Kedelmunder
(SD III, 96), Kœtil: Kœdhelstom (Västmanland, SD ns. II, 7 flera
ggr, år 1408), Kœdilstorp (Södermanland?, SD. ns. I, 246, år 1403),
KœtiU : Kœdhl0 (Uppland, SRP. n. 1255, år 1377), Ky0dl0 (fel för
KyœdU SD. V, 529, år 1346), stundom Kedelsson x), alla med
fortis på första, levissimns på andra och semifortis på tredje
stavelsen. I överensstämmelse därmed har (väsentligen först i senare
fsv.) a-tar-tan, a-ter-tan övergått till a-dhar-tan, a-dher-tan; detta
ord hade liksom rœkinskaper etc, mateliker etc. fortis på första,
levissimus på andra och semifortis på tredje stavelsen 2).
I yngre fsv. övergick dessutom atartan, adhartan med
levissimus på penultima ljudlagsenligt till adhertan, hvarigenom det
äldre atrtan% atertän och det äldre atartan sammanföllo.
’) Jmf. beträffande dessa ävensom flera andra citat Söderwalls ordbok
och Lundgren: Personnamn från medeltiden. När man jämte Kœtil någon
gång möter Kœdill, kan detta hava fått dh från komposita sådana som
Kœdhelbiern etc, men utvecklingen t7>dh kan ock hava inträtt i de
ställ-ningar, där Kœtil var relativt oakcentuerat (Kœtil Karlsson etc).
s) Då i SML. jämte atertän en gång finnes aþertan, harmonierar detta
därmed, att i denna urkunds språk även ogrœwit övergått till ogrœwiþ (jmf.
B. Larsson: Södermannalagens språk I, 107); jmf. att redan 1346 finnes
Ky&dl0 (för Kyœdl0). Emot Noreens antagande (Aschw. gramm. § 266
anm. 2), att adhertan skulle hava lånat et från ett förhistoriskt, aldrig
påvisat *fiopertän ’14’, talar kraftigt, att i äldre fsv. (med undantag av det i
SML. en gång anträffade aþertan) blott atertän, atartan användas och först
i yngre fsv. adhertan, adhartan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
