Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
Hellquist: Fornjótr.
namn, så att det slutligen lätteligen kunnat uppfattas som
ett slags afledningsändelse.
Emellertid anser jag äfven den reella förutsättningen
för Kocks härledning af namnet Fornjólr vara omtvistelig.
Såväl Kock som Noreen fatta nämligen Fornjótr som en
stormgud. Jag vill nu icke bestämdt förneka, att detta är
riktigt, men anser antagandet osannolikt.
Hans söner voro enligt Flatöboken som bekant HUr}
som rådde för sjö, Logi ’lågan’ och Kari ’kåren, vinden’,
alltså helt enkelt de tre elementerna, vatten, eld och luft.
Är denna myt af gammalt datum, synes det mig icke ligga
så synnerligen nära till hands att i fadrens namn se en
benämning på vinden. Snarare har man anledning att här
söka ett namn af betydligt mindre speciell, mera så att säga
indifferent eller neutral karakter: det gäller ju en
beteckning på elementernas, alltings upphof.
Myten om Fornjot — åtminstone sådan den i den kända
stamtaflan framträder — är, såsom också Uhland säger,
egentligen endast en torr genealogisk allegori. Den gör i
själfva verket ett så abstrakt intryck, att man snarare är
frestad att betrakta den som upprunnen i en hednisk filosofs
hjärna än grundad på folkliga eller allmänt kända
föreställningar. Det ofvan omtalade ags. växtnamnet synes
emellertid förbjuda att anse åtminstone stamfadren själf som en i
senare tid uppkommen personifikation. Därtill kommer, att
Fornjótr äfven några gånger omnämnes i skaldepoesien,
hvar-om nedan.
För min del uppfattar jag Fornjótsmyten som en
så att säga förädlad, filosoferande parallell till den mera
råa och brutala förklaring af världens uppkomst, som
föreligger i den säkerligen urgamla Ymirsmyten *). Ymir
’) Kauffmann Deutsche Mythologie s. 109 ser däremot i denna en
yngre, pa lärd väg uppkommen kosmogoni, som, ytterst beroende pà
orientaliska spekulationer, spridts med kristendomen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>