Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellquist: Fornjótr.
137
och Fornjótr sammanställas äfven af Simrock D. Myth.
s. 431.
Liksom Grimm, Bask m. fl. afdelar jag namnet
Forn-jótr, men afviker beträffande tolkningen af den senare leden
från de författare, som förut yttrat sig i frågan.
Det jótr, som där ingår, är formellt sedt utan tvifvel
identiskt med det bekanta folkslagsnamnet Jutar, men får
ej — såsom Bask m. fl. hålla före — anses semasiologiskt
identiskt med detta. Det har i stället, antager jag, den äldre
betydelsen ’man, varelse’, som efter min mening äldst äfven
tillkommit det senare ordet. I första rummet har man att
jämföra isl. ýtar ’män’ {yta hyn, ýta synir Hávamál), hvilket
äfven Erdmann Antiqvarisk tidskr. f. Sv. XL 4: 21
förbinder med folknamnet Jutar *). Namnet betyder alltså enligt
min mening hvarken urbesittaren, den gamle juten eller
jätten, offernjutaren eller den gamle pjótr ’tjutaren (stormen)’,
utan kunde lämpligast öfversättas med ’urmänniskan,
urvarel-8en’, hvilket i en myt med så abstrakt prägel som
Fornjóts-myten måste betraktas som en passande beteckning för den,
som säges vara själfva elementernas upphof.
En osökt analogi för denna tolkning erbjuder det
från Taciti Germania kända mytiska namnet på
germanernas stamfader Mannus, hvilket som bekant är
etymolo-giskt identiskt med sskr. Manu, stamfader för människorna
efter syndafloden = sskr. manu ’människa’. Om Mannus
och Manu se senast Kluge Zeitschr. f. d. Wortf. 2: 43 följ.
Kanske är t. o. m. Fomjótr att betrakta som en
skandinavisk-anglosaxisk pendant till tyskarnes Mannus?
Den här framställda etymologien af -jótr blir dock mera
osäker, om Erdmann skulle ha rätt i sin tolkning af Jutar,
’) Ordet ytar har naturligtvis äldst varit en *- (eller «a-)stam; se
Erdmann anf. st. Hvad folkslagsnamnet Jutar beträffar, har man visserligen
äfven att räkna med den möjligheten, att det kan utgå, från en germ. stam
med begynnande j; se Möller och Kossinna IF 7: 298; jfr dock häremot Much
PBB 17: 209.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
