- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Nittonde Bandet. Ny följd. Femtonde bandet. 1903 /
247

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: £7-brytning. 247

infin. eta och i obl. kasus bery, med nasalerade
ändelse-vokaler, så skulle man i harmoni med ovanstående hava fått
*e?ta, *beurp med de minimala efterslags-vokalerna a och u i
penultima nasalerade, liksom ändelsevokalerna a och u
voro nasalerade. Det var emellertid — hvilket
ljudfysiolo-giskt är lätt begripligt — ytterst svårt att uttala
ljudförbindelserna e", eu med e onasalerat och med blott de minimala
«fterslagsljuden a och * nasalerade. När ändelsevokalerna voro
nasalerade, inträdde därför ingen brytning *).

Emellertid har jag alternativt tänkt mig även en annan
möjlighet än nasalitets-lorhållandena för att förklara
växlingen gialda, sialdan, subst. iata: eta2) och biottu, iotunn,
iofurr: beru, men i alla händelser har den ovan framhållna
akcentueringen varit den egentligen avgörande faktorn för
växlingen gialda : eta, biollu : beru.

På samnordisk tid var andra stavelsens vokal halvlång
i kortstaviga ord, t. ex. i nom. pl. *$unÍR "söner", nom. sg.
etá "krabba", nom. sg. *eburit (isl. iofurr)] se särskilt Kock:
Alt- u. neuschw. accent, s. 91 ff. Vidare har jag hävt
tillfälle visa, att blott ett icke långt (d. v. s. ett kort eller
halvlångt) i och u värkade det yngre i- och w-omljudet,
hvilket däremot icke värkades av ett (fullt) långt i eller u.
Härav förklaras t. ex. i-omljudet i nom. pl. *suniR>symr
och frånvaron av i-omljud i fsv. pollker "dylik", isl. máUigr
(äldre *mätttgr] jmf. got. màhteigs) etc. Kock i Sv. landsm.

*) Konsekvenserna av ovanstående förklaring har jag antytt redan i
Ark. nf. XIII, 194 f. med noten 1 s. 195, att nämligen pa urgermansk,
urnor-disk och samnordisk tid on kvarstående nasal konsonant ej ännu
nasale-rat en föregående vokal, under det att däremot vid förlust av en nasal
konsonant dess nasal i te t redan i urgermansk (och även i senare) tid
överförts till föregående vokal.

a) Oberoende av mig har (enligt meddelande av biblioteksaman. B.
Sjöros i en till Arkivet inlämnad, men ännu icke publicerad uppsats) D:r
Hugo Pipping tänkt sig väsentligen samma förklaring av växlingen gialda
: eta, som jag här nedan framställer, och som jag oberoende av D;r Pipping
tänkt mig.

ARKIV FÖR KORDISK FILOLOGI XIX, NT FÖLJD XV.

18

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:23:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1903/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free