- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Nittonde Bandet. Ny följd. Femtonde bandet. 1903 /
250

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

250

Kock: {/-brytning.

trädande, och då förblev efq, (eta) obrutet. I sådana trakter
däremot, där ultima-vokalen i eta redan blivit delvis
förkortad (halvlång) vid den yngre brytningens genomförande,
bröts eta eller eta till iata.

Man har ock att överväga, huruvida o-brytningen
framför supradentalt l i östnordiska språk (fsv. stiala, fiala, obl.
kasus piala etc. Ark. nf. XIII, 172) måhända står i
samband härmed, så att det supradentala i-ljudet var halvlångt
i stela > stiala etc. och därför ultima-vokalen blivit delvis
förkortad (halvlång).

Såsom resultat av ovanstående undersökning anser jag
mig kunna anteckna följande.

Den yngre ^-brytningen inträdde

1) i ord, hvars ändelsevokal u aldrig efterföljts av
någon nasal konsonant {*ébarR ;> iofurr etc.) —

2) i ord, hvars ändelsevokal u efterföijes av en alltjämt
kvarstående nasal konsonant ^etumn > iotunn etc.) —

3) i iångstaviga ord, hvilkas ändelsevokal u på
ur-nord, tid efterföljdes av en nasal konsonant, som senare
förlorats (obl. kasus *bellun, *bellu > biollu till nom. bialla
"klocka").

Däremot har w-brytning icke inträtt i kortstaviga ord,
hvilkas ändelsevokal u på urnordisk tid efterföljdes av en
nasal konsonant, som senare förlorats .(obl. kasus *berun
> beru till nom. bera "björnhona").

Forngutniskan synes utgöra ett undantag härifrån, i det
att w-brytning torde hava inträtt i fgutn. ieru "sunt" < eru
<z *erwn (s. 243).

Reglerna för den samnordiska yngre ^brytningen äro
alltså desamma som för den samnordiska yngre a-brytningen.
Även den yngre a-brytningen har nämligen ljudlagsenligt
inträtt i ord, hvilkas ändelsevokal a efterföljdes av en
alltjämt kvarstående nasal konsonant (seldan >sialdan etc.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:23:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1903/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free