- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Nittonde Bandet. Ny följd. Femtonde bandet. 1903 /
323

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Westman: Ställen i vestg.- o. östg.-lagarna. 323

i de övriga lagarna ’). Då östgötalagen i andra fall går
med skånelagen, där de andra lagarna ej göra det, synes
risken att låta den göra så även i detta fall ej vara stor a).

Ordet förekommer vidare i formen vånge m. i nutida
östgötamål med betydelserna ’krets’, ’område’, ’inhägnad
åkerlapp’, varjämte dess ålder inom landskapet styrkes av
sockennamnet Vånga. Rietz känner ordet vånge i betydelsen
’gärde, skifte, afdelning af åkerjorden’ ej blott från de f. d.
danska landskapen, utan också från Södermanland, varför ett
antagande, att ordet en gång haft (och kanske alltjämt har)
samma betydelse i det mellanliggande Östergötland, är
mycket sannolikt.

Vad konstruktionen byvangx rum beträffar, saknar den
ej motsvarigheter i lagarnas språk, jfr t. ex. MEL stallarum,
GL kirkiurum.

Lagstadgandet avser tydligen, såsom även dess
fortsättning visar, att hävda en förmånsrätt åt män, som äga jord
i byn. Den minsta enhet i byn, som enligt andra ställen i
lagen synes medföra rätt till del i byjorden, är en sjättedels
åtting3). Stadgandets syfte är enligt min tolkning att i
visst fall förhindra minskningen av det jordområde, som
anses nödvändigt för att en besutten man skall kunna
fullgöra de pålagor, som åligga honom och hans jord *). Om
senare strävanden i svensk rätt att upprätthålla
fullsutten-heten behöver här knappast erinras.

’) Jfr SkL 1: 74: ’Sœl man ut lœndæ sit, minnœ œllœr merœ, oc hauir
han siœluir œftir husæ toft oc þær til þre akræ, en akær j hvær wang, um
þre wangœ æræ, œllœr twa akræ um twa wangœ œræ, œllœr en akær vmen
wang œr* etc.

*) Exempelvis ma nämnas, att det är endast i ÖGr och SkL, som
halm-ber i betydelsen ’skörd’ förekommer.

*) Se särskilt BB 1: 1; jfr även GB 3, ES 3: 2. — För att sammanställa
äganderätt till en tämligen stor jordareal med bevisrätten i jordtvister talar
analogivis Vm I BB 1, II BB 1.

•) Ett sådant motiv för lagstadganden om jordäganderätt angives
uttryckligen i SkL I, 74.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:23:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1903/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free