Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
Mikkola: Slaviska l&n.
till ê {&) efter r (och l) i vissa ord. Denna ljudöfvergång
möter oss i slaviska dialekter söder om Östersjön redan
ganska tidigt i ortnamn, som t. ex. Bederanke i st. f.
Baderanke o. a. Hvad i synnerhet det slaviska ord (raku)
beträffar, som ligger till grund för sv. råkay da. reje o. s. v.,
så lyder det i kassubiskan rê% på grund hvaraf vi äfven i
östersjövendiskan kunna antaga *rêk, hvilken form på ett
naturligt sätt förklarar vokalen å (e) i det nordiska ordet.
En dylik öfvergång af urslaviskt- a till e återspeglas
äfven i ordet gren, som af Tamm sammanställts med slav.
gråna "gren". Ordet förekommer i denna form och betydelse
i serbiska och sloveniska, hvaremot det lillryska hránok
"gren" tyckes vara en diminutivform till en fó/o-stam: *granu.
Äfven sv. gren skulle närmast hänvisa till östersjövendiskt
*grên. Det skulle visserligen ligga nära till hands att
sammanställa sv. gren med fno. grein, om betydelserna gingo
bättre ihop. Därföre synes sv. gren sannolikare vara ett
lånord.
Att namnet Svante är af vendiskt ursprung, antages väl
redan allmänt. Till grund för detta namn ligger en
hypo-koristisk form af antingen sv$topulku eller svtfoslavü. Den
urslaviska nasal vokalen § har i östersjövendiskan just i sådana
ord som dessa öfvergått till q, (<w), jmfr t. ex. suantevit
"deus terrae Rugianorum". Den hypokoristiska form, som
närmast har gifvit sv. Svante, lydde väl *Svptöch (*svantöch)
med nasalt a, då ju de vendiska dialekter, med hvilka
nordborna kommo i beröring, i fonetiskt afseende närmast kunna
likställas med polabiskan. Namnet Svjptoch var fordom
ganska vanligt bland kassuberna; i kyrkoböckerna i Schmolsin
(i Pommern) mötte jag flere gånger denna form.
Men utom Svante finnes det i svenskan ännu ett annat
slaviskt lånord, i hvilket vi möta en gammal nasalvokal.
Detta ord är mänt och mänta. Låtom oss först granska det
slaviska ord, som är originalet till dessa ord. Det slaviska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
