- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Nittonde Bandet. Ny följd. Femtonde bandet. 1903 /
352

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

352

v. Friesen: aiw’a historia.

samtidiga œw- (detta må vara gammalt eller <. aiw-) och
êw- icke blott icke förlorat w} som dock är fullständigt
lik-stäldt och likvärdigt med w i tw och äw-, utan sonantiserat
det — f. ö. det enda fall, der Kock direkt har medgifvit,
att sonantisering af w i slutljud och före konsonant
förekommer — och därefter med mellanstadier utvecklats till
io. Hvarje språkhistoriker måste medgifva, att det är dens
skyldighet, som antar en så högst motsägande utveckling,
att bevisa sin sats. Kock söker mildra motsägelsen i sin
hypotes med påpekandet af olikheterna mellan äldre
Vom-ljudets" och yngre w-omljudets verkningar, men denna
hänvisning har lemnat åtminstone mina tvifvel fullkomligt
oberörda. Därpå fortsätter han: "Det är därför alldeles icke
märkvärdigt, att ljudförbindelserna œw} êw (i *sriœwR^ *êwn
etc.) med mellanvokalerna œ ê vid en viss tidpunkt
öfver-gingo till sväfvande diftonger (*snêÜR} *euR\ ehuru
motsvarande ljudutveckling icke inträdde i ljudförbindelserna äw,
iw (*naw-, *smwr) med de extrema vokalerna a i". Här
bjuder K. ett försök till förklaring, men det väntade beviset
är det ’ju icke. Förklaringsförsöket innebär, så vidt jag
fattat det rätt, att œ och ê verkat sonantiserande och
bevarande på det följande w, ä och t däremot icke, den föregående
vokalens kvalitet altså på den följande konsonantens
funktion. Detta antagande, för hvilket K. ej framstält något
fonetiskt motiv, motsäges direkt af följande faktum. Urn.
*þtwiR > *piwjR :> pir och *måwiR > *mawR > mär. Vore
nu Kocks resonnemang riktigt, så hade man rätt att vänta
att urn. *knewa på grund af föregående e skulle via *knew
ge *knió. Det gör det emellertid icke utan i full
öfverens-stämmelse med *mauir > mär och *þnvÍR ;> pir ger det Jcnê.
Ofvan s. 345 ff. ha vi sett, att fht. snêo sêo etc. icke äro
något stöd för antagandet, att sniór siór äro de direkta
ljud-lagsenliga afläggarne af urn. *snaiuaR *saiuiR-} vi funno, att
snêo sêo voro länkar i en helt annan utvecklingskedja, där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:23:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1903/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free