- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Nittonde Bandet. Ny följd. Femtonde bandet. 1903 /
372

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

372

Tuneld: Anmälan.

*Aaria i det Harjavalta till grund liggande *harjawalda,R
synko-perat sitt a. Något hinder för att antaga, att a i första
sammansättningsledet av Stentofbastenens hariwolafR och övriga med
häri- sammansatta namn synkoperats, möter, trots P., icke.

Båda dessa förklaringar ha framför P:s den förtjänst, att man
med dem slipper att giva de på runinskrifterna förekommande
formerna på -i en annan tydning än den, som ligger närmast till
hands. Men enligt båda dessa förklaringar, hvilkendera nu må
vara den rätta, måste utgångspunkten för de senare omljudda eller
oomljudda första kompositionslederna vara former på -i, hur än
sedan omljudets inträde eller uteblivande skall förklaras. Av
elli-gar kan således intet stöd vinnas för någon åsikt rörande
i-om-ljudet *).

P. vänder sig så till omljudet i gutniskan. P. anser, att
i motsats till förhållandet i fastlandsdialekterna omljud där
ljud-lagsenligt inträtt även i kort rotstavelse under inverkan av ett
svagtonigt, sedermera synkoperat i. Hans förklaring är den, att i
gutniskan i-omljudstendensen inträtt tidigare än i de övriga
dialekterna, så tidigt, att i efter kort rotstavelse hunnit verka
omljud, redan innan det av honom antagna raska fallet i
betoningsstyrka inträffade.

Att det material, på hvilket P. stöder sitt antagande, ej är
tillräckligt att bevisa detta, torde följande granskning visa.

P. anför först de svnkoperade a-stammarne och av dem först
de gutn. formerna för ísl. lykill och Icetill. Av beläggen äro
endast tvenne forngotl., och dessa stå i nom. sg., där också
fastlandsdialekterna liudlagsenligt ha omljud. De nygotl. formerna
nýklar m. fl. förklaras enklast genom antagande av en utjämning,
likartad med den, som föreligger i nysvenskan. På dessa former
är således intet att bygga.

Särskild vikt lägger P. vid formen wagnjcla. Enär ordet,
säger P., förmodligen mest användes i pluralis, där i synkoperats
i alla kasus, föreligger här omljud i kort stavelse, verkat av
syn-koperat i. Då emellertid övergången av ett genom omljud
uppkommet e>i endast sker, ifall e åtföljes av en palatal konsonant
jämte ett i eller i (jfr. Kock: Ark. IV, 173; Alt,- und nschw.
Acc. 196 f.), så måste ordet i ej ringa utsträckning ha använts
även i singularis och då också fatt sitt omljud därifrån. Med P:s
antagande måste ordet i gutn. ha hetat *vagneJcla, ej vagnjcla.
Även om detta icke vederlade P:s åsikt, vore vagnjcla ej något
säkert exempel på omljud i kort stavelse, då aka, som bekant,
även kunnat ha lång vokal. Jfr Kock: Studier öfver fornsv.
ljudlära § 312, 413.

*) Också den här uttalade åsikten om förläggandet av allt genom i
verkat omljud till första omljudsperioden återkallar P. i Neuphil. Mitteil, sl
15 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:23:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1903/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free