- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugonde Bandet. Ny följd. Sextonde Bandet. 1904 /
71

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

71 Kock: Nord, ordforskn.



såsom Streitberg: Got. elementarbuch s. 40 anmärker, stå i
avljudsförhållande till hvarandra.

I det diskuterade isl. opt ser jag väsentligen samma ord.
Dock kan man uppfatta det på två något olika sätt. Isl.
opt "för visso" kan förhålla sig till got. ufto väsentligen på
samma sätt som isl. opt "ofta" förhåller sig till got. ufta
"ofta". D. v. s. att isl. opt "för visso" och opt "ofta"
innehålla samma avljudsstadium som got. ufto och ufta, men att
u i de isl. orden genom a-omljud övergått till o. Dessutom
är det tvåstaviga got. ufto naturligtvis i viss mån en annan
bildning än det enstaviga isl. opt "för visso", liksom det
tvåstaviga got. ufta är en annan bildning än det enstaviga isl.
opt "ofta".

Men isl. opt "för visso" kan ock hava uppstått ur ett
äldre *auft med samma avljudsstadium som got. auf tö. Som
bekant är det ytterst vanligt att, sedan ett ord i relativt
oakcentuerad satsställning antagit en viss (reducerad) form,
denna under en något senare period fakultativt användes
även såsom fullt akcentuerad. Ett ord med betydelsen "etwa,
vielleicht, allerdings, freilich" var naturligtvis ofta relativt
oakcentuerat. I Tydning af gamla svenska ord (1881) s. 1
ff., Sv. akcent II, 329 ff., Alt- u. neuschw. accent, s. 210
har jag hävt tillfälle visa, att au i semifortis- och
infortis-stavelser på samnordisk tid övergick till o, t. ex. auk: isl.,
fsv., fd. ok "och". På samma sätt utvecklades *auft till opt
i relativt oakcentuerad ställning, men senare kunde detta opt
även användas i fortis-ställning.

Betydelsen "för visso" passar mycket bra för opt på de
diskuterade ställena: "du skall för visso ställa till ett
dryckeslag för asarna" (Hym.) — "tidigt om morgonen bör man
för visso äta" (Hm.) — "för visso få vargarna lik" (Helg.
Hund. II).

För övrigt erinrar jag om att det got. auftö {ufto) har
en tämligen stor betydelse-latitud. Så motsvarar t. ex. Lc.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:23:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1904/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free