- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugonde Bandet. Ny följd. Sextonde Bandet. 1904 /
74

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

74

Kock: Nord, ordforskn.

sta sammansättningsled är strauk "strauch". Ordet betecknar
naturligtvis en rövare, som ligger gömd i buskarna och lurar
på sitt byte. Det finnes även i medelhögtyskan: strüehröuber.
Härmed äro att jämföra mht. strúchdiep och nht. strauchdieb
"dieb der im gehölz lauert".

Fsv. strokrøivare, strUkrøivare hade alltså lång vokal
i första stavelsen, under det att nysv. stråk i fsv. hade kort
vokal (strok).

Växlingen o: n i fsv. strokrøware : strukrøivare är att
förklara på följande sätt. I Svensk akcent II, 345 f., Ark.
nf. I, 57, Alt- u. neuschw. accent, s. 207 har jag framhållit,
att långt u i de fornnord. språken och särskilt på östnordiskt
område övergår till långt o i semifortis-stavelse, t. ex.
*naut-Ims (fsv. nøtJius) ;> fsv. nøtos, personnamnet fsv. Gwdeniot etc.
Yäxlingen strukrøwtire : strokrøware kan därför bero på
växlande akcentuering; den förra formen hade fortis på första,
den senare formen på andra kompositionsleden.

Dock kan måhända ö-ljudet i strokrøware även bero
därpå, att (genom ljudsubstitution) mnt. w-ljud utbytts mot
fsv. ö-ljud vid ordets upptagande i vårt språk. Man har
nämligen exempel på att på dylik väg de nordiska språken
fått ö-ljud i ord, som i de långivande språken uttalades med
^-Ijud. Så motsvaras fsv. plomo klærne, plomkiœrne, nysv.
plommon, isl. ploma av mnt. plume, ags. pliime (lat. priinim).
Danskan brukar blomme, äldre danskan plomme, men även
plu(m)me. Jämte paulun "tält" har fsv. någon gång (Di. 1
gång) även paulon; jmf. mnt. paulun, mht. pavelun, pavilün
(medeleng. har dock pavilön med ö, och möjligen har fsv.
patüön lånats från ett språk, där ordet hade ö-ljud i ultima).
Jag erinrar även om att nysv. kalkon på lågtyska heter
kal-kuun, på holländska kalkoen (även danskan har kalkun), och
att domkraft på lågtyska heter dUmkraft (men på holländska
dommekragt). I dessa ord efterföljes emellertid ö-ljudet av
en nasal konsonant, hvilket icke är fallet i strokrøware. I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:23:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1904/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free