Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
Brate: Anmälan.
Från filologiska föreningen i Lund. Språkliga uppsatser. i.
Lund 1897, II. 1302.
Av de 17 uppsatser, som denna publikatsjon innehåller,
tillhöra säks de nordiska eller jermanska språkens område, alla av ett
väckande innehåll ock betydelsefulla inlägg i den vetenskapliga
diskusjonen.
Som en av föreningens älsta medlemmar öppnar prof. A. Kock
serien med en intressangt Etymologisk undersökning av några
svenska ord (dalkulla, katta, fatt i illa fatt, hur är det fatt?; fatt
i taga fatt någon; fyr "en lustig kurre"; fyrbussa; galler; glättig;
ofant(e)lig; väla, väl(l)e), liksom han ock är den ende, som till
andra häftet lemnat ett bidrag från detta område jenom uppsatsen:
Till frågan om den östnordiska avledningsändelsen -else.
Den etymolågiska undersökningen av ord, som först sent
uppträda i språket, är ju alltid vansklig jenom att
förklaringsmöjligheterna ökas, i det språkutvecklingen låter förut sjilda
judförbindel s er likdanas ock inflytelsen från främmande språk tilltager.
Slående riktig är emellertid Kocks första etymolåji, då han
påpekar, att sv. kulla i dalkulla, vallkulla är ett deminutiv *kimilö, som
förhåller sig till kana ’kvinna’ liksom got. mawilö, isl. meyla
förhåller sig till isl. mey, mær.
Då Kock åter som ursprung för fatt såväl uti illa fatt, huru
är det fatt? som uti taga fatt någon antager neutrum av ett part.
*fäper till fä (fanga), synes det mig mycket tvivelaktigt, om han
träffat det rätta. Då det starka isl. part. fenginn betyder ’skicket,
passende’, no. fengen i smsg. ’beskaffen, havende en vis egenskab’
(t. eks. smaaf engen ’noget smaa’), anser Kock det icke tvivelaktigt,
att fatt i det är illa fatt ’det är illa beskaffat’ är neutr. av part.
*fäper, fådd, i det fatt > fatt såsom nätt > nätt, ock samma fatt
skall ingå uti taga fatt, få fatt någon med en syntaktisk
konstruksjon som isl. engi knut fekk hann legst. Ä. nsv. fådd synes icke
till fyllest betyga fsv. *fäper, *fätt redan före utvecklingen ä > a,
och för detta part. fådd är ock blott betydelsen ’erhållen’, icke
tillika å ena sidan ’beskaffad’, å andra sidan ’gripen’ uppvisad.
Mig förefaller det sannolikt, att fatt i dessa talesätt kann härröra
från mnt. vaten ’anfassen, ergreifen’, som väl torde haft samma
användning, fast ej uppvisad, som är rikligare betygad för t. fassen.
Då på tyska säges zu fassen bekommen i samma betydelse som zu
packen kriegen (Grimm, Deutsches Wb. kriegen), är det möjligt,
att få fatt innehåller inf. vaten; då åter Logau säger (Grimm Wb.
fassen): "ihr (der dichter) thun ist so gefasset (beschaffen,
eingerichtet) dasz ihre süsze Sachen viel buler ihnen machen", så tyckes
detta bruk av part. vara ett fullkomligt motstycke till fatt i illa
fatt, hur är det fatt? Till uttrycket få fatt i (på) någon anför
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XX, NY FÖLJD XVI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
