Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217 Sjöros: Nasal-vok. i da. in skr.
mellan två nasaler också i fortisstafvelse nasaleradt och
tecknades följaktligen med ^ hvilket emellertid lätt genom
dittografi kan ha inkommit i den senare stafvelsen af
mana. Då dessutom matfr- är en gammal a??-stam, som
synes af flera kasus i gotiskan, och alltså enligt den nyss
påvisade regeln har haft flera kasus med nasalerad slut vokal,
så kan detta nasalerade a lätt ha öfverförts till ultimas a
i gen. pl.
Ännu förtjänar påpekas den anmärkningsvärda
konsekvensen vid nasalitetsbeteckningen i olika kasus af
pronomi-net sinn. A c c. pl. m. sina, där nasal bortfallit (got. seinans),
tecknas nämligen* alltid med utljudande acc. sg. f.,
sina, där ingen um, nasal bortfallit (got. semaj1 alltid med
utljudande ehuru samtliga 7 exempel härpå finnas i så
gamla inskrifter, att nasaliteten, där helt säkert skulle
betecknats *).
Då a endast efterföljes af nasal, blir det likasom i
föregående fall nödvändigt att skilja fortis- och
infortis-stafvelser. Detta har Wimmer underlåtit och kommer
därför, naturligt nog, till den åsikt, att "die nasalierung der
vokale im laufe des 10. jhdts in Dänemark geschwunden ist,
wo ein nasal folgte;; (Runenschr. s. 321). Statistiken
utvisar, att i 13 fall af 15 brukas blott i två Det ena af
dessa, Giver-stenens kuþan, acc. sg. m., beror på, att
inskriften är ung, hvarför nog förväxling föreligger (ai tecknas med
*) Med ledning af detta förhållande ville jag gifva Lyngby-stenens
inskrift en tolkning, som något afviker från "Wimmers. Den bevarade delen
af inskriften lyder: — untr : a : aisku: sina : Wimmer betecknar med tvekan
aisku som "genstandsform af et ubekendt mandsnavn aiska" (men förklarar
själf tolkningen "meget usikker" D. K. II sid. 114) samt sina som acc. sg.
af sinni, m. Då nu inskriften, af diftongen i aisku att döma, förefaller att
vara så gammal, att man med skäl kunnat vänta ultima-a i sina tecknadt
j^, ifall det verkligen vore att utläsa sinna, acc. sg., så tvekar jag ej att
utläsa det sina, acc. sg. f. af pronominet sinn och betrakta aisku som oblik
kasus af ett okändt feminint appellativ (eller kvinnonamn?), hvarigenom
öf-verensstämmelse med nasalitetsbeteckningen för öfrigt skulle ernås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
