- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugonde Bandet. Ny följd. Sextonde Bandet. 1904 /
222

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

222

Sjöros: Nasal-vok. i da. in skr.

Då sedan pænsi började bli allt allmännare (och œ i litterär
tid blef förhärskande), uppfattades lätt såsom betecknande
(det numera orala) æ i pænsi) hvarfor man bibehöll
skrif-sättet þajisi jämte clet riktigare þansi. Häri hafva vi helt
visst förklaringen på, att ordet skrifves med ^ i flera unga
inskrifter, där man säkert ej har bevarad nasalering,
allra-minst i denna ställning, t. ex. Hedeby: þansi, men matr
(= manår); Åsfærg, Giver (jfr. sid. 216, 218) m. fl. Helt
naturligt har härigenom f* i betydelsen æ kommit att brukas
någon gång äfven i andra ord. Som ett exempel härpå
betraktar jag Ars-stenens laki (= længi\ där nasalen, som ofta
händer, är utelämnad framför homorgan klusil. En fullt
naturlig förklaring vinner äfven det hittills oförklarade *)
san (= seil) på Jællinge-stenen IL Möjligen har en
förnimmelse af, att |> stundom betecknade æ legat till grund för
Danevirke-stenens ian (= æn)) som väl här hade fortis 2).

Om man nu ur statistiken utesluter de ord, där Jf och
sannolikt äro att u tläsa æ, och granskar de återstående 42
orden, så finner man, att 8 af dem utgöras af ord, som
oftast stå i proklitisk eller enklitisk ställning och då åtminstone
i det senare språket hafva infortis och alltså ljudlagsenligt
sakna nasalering; i 4 fall tecknas j-, i 4 Aflägsna vi
nu äfven dessa 8 ur statistiken, finna vi att a tecknas i
26 fall med L, i blott 8 med i, nämligen i följande unga
inskrifter; Egå (jfr. nuruna, sid. 215): iantirþi (—
lant(Ji)ir-pi(R)j Sandby II: san, uan, Ravnkilde I: lathirþÍR, Jællinge

hvarvid bör observeras, att några af dessa alls ej kunnat tolkas, andra
innehålla blott ett namn eller ett enda ord och omkring ett tiotal äro
brottstycken, på hvilka ibland endast några lösryckta runor synas.

*) Bugges förslag (Eunverser, s. 65), att skulle beteckna nasalitet, som
analogice införts från me R är ej antagligt, då ju enbart föregående nasal
icke på denna tid nasalerade ett följande a, än mindre då e.

2) Hit kan troligen äfven föras fr^nti (=fr (Indi) på Tir sted-stenen,
jfr. dock om denna inskrift sid. 227 not. 1.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:23:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1904/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free