Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Ljudförb. aiw.
265
(säger 4) rotformer sia-, sä-, sat-, seiDå man nu hade mä- i
fem, mö- i tre kasus, så är det lätt begripligt, att båda
rotformerna kunde leva kvar vid sidan av h varandra (mår och mor).
Lika klart är det, att den brokiga skiftningen siö-, sä-, sæ-,
sei-icke i längden kunde bestå. Då siö- ljudlagsenligt fanns i tre
kasus och ses- ljudlagsenligt i de två viktiga kasus nom. ack.
pl., så har ordet i isländskan fått denna vokalisation (siór, sdr *).
Eftersom sä- fanns endast i de två jämförelsevis mindre använda
kasus gen. sg. och pl., och sei- blott i en kasus, så hava dessa
rotformer försvunnit ur isländskan 2). Det är även lätt begripligt
att, när ordet på analogisk väg senare antog a-stams-böjning, de
yngre analogiska formerna fingo den på ovan visade sätt
genomförda rotvokalisationen (nom. ack. pl. scéva(r)) si0va(r), gen. sg.
siós, sés, dat. sg. sióvi, scévi).
A- stammen sniór skulle enligt min teori ljudlagsenligt hava
böjts: sg. sniór, sniós, *snávi, snió; pl. * snåvar, * snäva, *sneium,
*snåva. Ehuru i isländskan plur. av detta ord (med betydelsen
"snöväder") användes, så är det till följe av ordets betydelse
självklart, att dess singularis i de f läs t a trakter måste hava spelat
huvudrollen. Då man nu hade en växling av tre rotformer (sniö-,
snä-, snei-), men rotformen snä- i sing. förekom blott i en kasus,
så förlorades denna rot form. Härtill bidrog även parallel-ordet siór.
Att i frió iö-formen och icke ä-formen blev den segrande,
är ännu naturligare, eftersom ä-formen ljudlagsenligt enligt min
teori fanns blott i de föga använda dat. sg. och gen. pl.
Icke häller vid sitt resonnemang s. 344 om isl. blår, grår:
sliór beaktar v. Fr. huvudsaken, att man nämligen i blår, grar
ljudlagsenligt fick en växling blott mellan två rotformer (blä-, bio-),
men i sliór däremot en ljudlagsenlig växling mellan tre rotformer
(sliö-y slä-, slei-), bland h vilka rotformer sliö- i obestämda
böjningen användes i flera kasus än någon av de övriga. Av hänsyn
till tidskriftens utrymme skall jag icke i detalj påvisa detta.
Såsom en slutanmärkning till diskussionen om övergången
aiw > älv tillåter jag mig anföra följande ord av Bugge, i hvilka
jag fullkomligt instämmer: "Fællesgermansk ai foran w blev... i
Nordisk, hvor ikke i-omlyd indtraadte, til å. Dette ser man
navnlig af sal = got. saiwala og af vå fem. Ulykke, der er beslægtet
med oht. wéwo mase." (Ark. Il, 208). Utvecklingen aiw ;> äw
har även inträtt i got. aiweins "evig": fnord. *awi, isl. évi,
évin-ligr; mht. léwerich ags. læwerce: isl. lévirld "lärka", troligen även
i urnord. *maiwan: isl. mår, fsv. mälce "mås", got. aiws "tidrymd"
1) Dessutom har æ i sær även ett annat upphov (jmf. Kock i Ark. nf.
XIII, 862).
2) Det må nämnas, att på svenska runstenar finnes sabiarn (sabiorn)
motsvarande isl. Sæbiorn (jmf. Runverser s. 121), men det kan ej avgöras,
om detta uttalats Sabiarn eller Sæbiarn. I en svensk runinskrift har man
det ljudlagsenligt utvecklade namnet saiulfr (se s. 278),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
