Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 272
Kock: Ljudförb. ai w.
orden snö, slö vid deras överförande till Gottland utbyttes mot oy
(snoy, sloy[gurJ); jmf. de nyss nämnda gutn. soyva etc. v. Fr.
bör hava så mycket mindre emot att snoy "snö" är ett lån i
ny-gutniskan, som ordet "snö" i den äldre gutniskan uppvisats blott i
formerna snio (Snyovaldus v. Friesen NS. 26), sniä (run. sniaual[ts]),
och som han NS. 42 anser den allmänna åsikten, att det da. sne
är ett tyskt lån, vara möjlig.
Trots detta skall jag dock nedan visa, att det för min teori
icke är behövligt antaga, att snoy, sloygur äro låneord i
nygut-niskan.
Emellertid anser v. Fr. sig s. 353 kunna meddela ett förut
icke beaktat exempel på ^-vokalisationen, nämligen det i en fsv.
runinskrift (Dybeck Runa I fol. s. 59, nr 15) en gång anträffade
snaiibiarn. Det är dock ovisst, om detta personnamn uttalats
*Snøybiarn, och i fall det uttalats *Snøybiam, är det ovisst, om
dess ^-diftong har samma upphov som øy (ey) i isl. partikeln
ey "alltid". Inskriften finnes på Malstads kyrkogård (Uppland)
och lyder: ihar likr snaiibiarn s[un] ansuars kuþ kialbi
ant. Denna formel visar, att inskriften är helt ung. Som
bekant användes den punkterade ef-runan (\]) ganska ofta med
valör av u eller w (jmf. t. ex. Brate Runverser s. 88 noten). I en
annan ung inskrift från Uppland Bautil 318 = Liljegren 30
finner man t. ex. i oblik kasus namnet süasa (jmf. isl. Svåsi).
snaiibiarn kan därför angiva uttalet *Snäwbiarn. Om man
uttalat *Snäwbiam, så har äw lånats från de ljudlagsenligt
utvecklade dat. sg. *snawi, pl. *snäivaR etc. —• Om man åter
uttalat *Snøybiarn, så kan øy hava följande upphov. I fsvenskan
har labialisering av i, e i stor utsträckning inträtt mellan en
la-bialiserad och en labial konsonant. Så har i blivit y i brimsigna
> brymsigna, grimber > grymber nu grym etc. Jmf. vidare e : ø
i Mef: hløf etc. (Kock: Språkh. 21 ff.). Såsom jag i annat
sammanhang skall visa, hade denna utveckling i>y försiggått redan
på 1100-talet. Av "snö" hade man i åtskilliga former
ljudlagsenligt fått sncei-, t. ex. i personnamnet *Snæiulfr (jmf. dels isl. Sniólfr,
dels det fsv. runristade saiulfr, se nedan 278). Sedan "Snöbjörn"
genom inflytande från t. ex. *Snœialfr "Snöulv" fått formen
*Sncei-biarn, övergick det i den unga runinskrift, hvarom här är fråga,
till *Snøybiarn, emedan cei stod mellan en labialiserad och en
labial konsonant; jmf. särskilt labialiseringen i fsv. hløf\ hvilket kan
hava havt så väl utvecklingen Meif > *hløyf > hløf, som
utvecklingen hleif > Mef > hløf *).
*) v. Fr. menar s. 353, att fsv. frø snarast och. väl också nsv. slö
utgått från -øyHärpå kan han dock ej ens själv lägga någon nämnvärd
vikt, eftersom han tvärtom i NB. s. 24, 26, 41 ansåg, att slö uppstått ur sliör,
och NS. s. 36 (jmf. ock s. 27) menade, att frø snarast uppstått ur frió —
detta i huvudsaklig överensstämmelse med mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
