Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Ljudförb. aiw.
273
Jag konstaterar således, att #?/-vokalisationen, som spelar
en så stor roll i v. Fr:s teori, med säkerhet påvisats blott
i ett enda ord från forn språk et (ey "alltid", sidoform till isl. ei,
ié, é, fsv. ä) och i ett modernt bygdemåls-ord (froy frøy "frö"
i nygutn. och i östsv. mål). Tvivelaktiga ord äro det en gång
anträffade runristade snaübiarn och nygutn. snoy "snö",
sloy-gur "slö".
För att minska det underliga däri, att man i fornspråket aldrig
anträffar *søyr (*seyr) etc. anför v. Fr. s. 353 exempel på att
ljud-lagsenliga former alldeles undanträngts ur paradigm, och först
"den gamla i-stammen gestr fsv. gæster, som i fyra kasus af åtta
ljudlagsenligt skulle uppvisa den oomljudda formen gastmen
dock alltid har e (æ) i rotstavelsen.
v. Fr. förbiser vid denna jämförelse huvudsaken. Just i de
viktiga (mycket använda) kasus nom. ack. sg. urno. *gastiii, *gasti
inträdde (liksom i nom. ack. pl.) ljudlagsenligt i-omljudet, och man
har därför fått gestr med i-omljud (ehuru a hade varit det
ljudlags-enliga t. ex. i gen. sg.). Just i dessa samma kasus nom. ack. sg.
borde urno. *saiwinj *saiwi enligt v. Fr:s teori ha blivit *seyr, *sey.
Men faktiskt anträffas intet *seyrt *sey, utan i stället siór, sió. Liksom
urno. nom. ack. sg. *gastin, *gasti varit bestämmande för
rotvoka-lisationen i isl. gestr, så har alltså urno. nom. ack. sg. *saiwÍRy
*saiwi varit bestämmande för rotvokalisationen i isl. sior enligt
min teori, men iehe enligt v. Fr:s teori.
Det synes emellertid, som om v. Fr. s. 349 ansåg, att de
äldre skaldevisorna skulle tala till förmån för hans teori, att
*sai-w’iRy *snaiwaR ljudlagsenligt blivit *søyr, *snøyr etc.
De följande raderna skola visa, att de äldre skaldevisorna
tvärtom avgjort tala emot denna v. Fr:s åsikt, samt att de — för
så vitt något av dem framgår i detta avseende — obetingat tala
för den av mig antagna utvecklingen *snaiw(a)r > *snceür >
snior etc.
Såsom redan nämnt, medgiver v. Fr. s. 347, 349, att
(enligt hvad jag visat) iö-formen är den normala över hela det
nord. språkområdet i ifrågavarande ord (siór, sniór, sliór etc.
etc.) allt sedan den literära tidens början1). Även hos
något yngre skalder (från c. 1150) finner man, såsom v. Fr.
framhållit i NS. s. 59, rim av typen ormos : Kosi.
Emellertid menar v. Fr. s. 349, att förhållandet var ett
annat under de äldre skaldernas tid "från (800-) 900-talet och fram
till midten af 1100-talet", och s. 353 yttrar han: "Vi funno, att
under det de 2-stafviga kasus under tiden 800—1100 voro kon-
1) Hans ord äro s. 847: "Kock konstaterar, att öfver hela nordiska
språkområdet formerna innehållande iö(~) i samtliga eller de flesta
hithörande ord... äro de vanligaste". — Se ock s. 349.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
