Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 276
Kock: Ljudförb. ai w.
brytning till *hieaw; jmf. Kock i Ark. nf. XV, 24, ett stalle, som
synes hava undgått v. Friesens uppmärksamhet. Detta är dock av
mindre vikt, ty v. Fr. hade för sitt ändamål i stället kunnat såsom
exempel välja *trewa > Hrew > tré, där brytningen ljudlagsenligt
uteblir.
Men icke häller tré visar det, v. Fr. vill. Ordet *snaiwaR
har ju lång, men Hrewa [*knewa] kort rotstavelse. Därför
förlorades som bekant ändelse-vokalen a tidigare i *snaiwaR än i
Hrewa [Hcnewa], *Snaiw{a)R hade således blivit *snmvR *snfåuR,
innan a förlorades i Hrewa [*knewa\. Men som känt är: "andra
tider — andra ljudlagar". När därför Hrewa [Hmewa] blivit Hrew
[*knew], utvecklades detta till tré [kné\
Detta v. Fr:s argument är så mycket mera påfallande, som
han ju själv antar, att ett på analogisk väg uppkommet *snœWR
under en något senare tid blev just sniór. Ja, i NS. s. 49 yttrar
han: "Vidare torde eu ligga till grund för fvn. n. a. pl. trió (< Hreu
med u analogice från gen. Hreua t. ex.)" Alltså skulle enligt v.
Fr., sedan *knew\a\, Hrew[a] ljudlagsenligt blivit kné, tré, ett
något yngre, på analogisk väg uppkommet Hrew "träd" hava
blivit till trió.
Det är svårt att förstå, hvarför icke (såsom jag antar) ett
äldre *snæWR kan ha blivit *sn&ÜR trots den yngre
utvecklingen Hrew > tré, då enligt v. Fr:s egen mening trots Hrew > tré
något senare ej blott *snæWR blev *snäiiR (sniór), utan också
Hrew blev trió.
Till belysande ^av den av mig antagna ljudutvecklingen
*sriœwr, *éWR > *sn&UR, Hur tillfogar jag emellertid ytterligare
följande.
Denna utveckling är i sitt första moment att uppfatta såsom
en (partiell) förkortning av œ, e framför w. Härmed bör jämföras,
att i motsvarande ordgrupp {snéo etc.) i fsaxiskan e förkortades
framför det ur w utvecklade 0; jmf. hos Holthausen Asächs.
elementarbuch § 108 anm. 1: "Dagegen beweist der Übergang von eo
(aus eo)^in io, ia, ie klar die kürze des vokals". När man vidare
får *snéuR med svävande diftong, så harmonierar — såsom nämnt
— detta därmed, att fsax. seo etc. uttalas enstavigt (ib.).
I språkhistorien är det som bekant mycket vanligt, att olika
vokaler få en olikartad kvantitiv behandling, fastän de stå framför
samma konsonant(er). Så har t. ex. i isländskan a, men icke e
förlängts framför lp; hialpa blev hiäJpa, men pres. sg. helpr
bibehöll kort e-ljud. 1 harmoni härmed har på sam nord. tid ä i
ljudgruppen -a/w- (*näw- = isl. nö- "nära") bibehållit sin längd, men
æ, é i *sriœWR, Hwr partiellt förkortats {*snäuR, *euR). När åter
den långa vokalen kvarstod i iw (*$niWR = isl. snyr "snöar")
liksom i -äw-, så erinrar jag om att även annars a- och i-ljud
stundom äro att likställa: enligt den av mig i Fsv. ljudl. I, 116 ff.
påvisade vokalharmoni-lagen för de fsv. ändelse-vokalerna a : œ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
