Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Ljudförb. aiw.
279
Yokalisationen av nygutn. snoy förklaras i överensstämmelse
härmed. Man skulle enligt min teori ljudlagsenligt få mi i
följande ord:
Dat. pl. *snaiwum > *snœium; jmf. de vanliga uttrycken i
snöväder, i ur och skur, i slask etc., och att nygutn. alltjämt
använder pl. snåiar "snöväder" (Kock i Ark. nf. XIII, 369; XIV, 249).
Isl. adj. snéugr, snióugr har på urno. tid hetat *snai[w\u%-,
som ljudlagsenligt blev *snœiug~.
Nysv. snö-yra bör på urno. tid hava hetat ^ snaiw\a\üriö,
som ljudlagsenligt blev *snceiyra.
I bygdemål användes snö-ur = ur "urväder, starkt snöfall med
stark blåst" (Medelpad, Rietz). På urno. tid bör ordet hava hetat
*snaiw\a\-üraR, som ljudlagsenligt blev *snœiiirR.
Isländskan brukar personnamnet Sniólfr < Snceulfr. På urno.
tid har det hetat *Snaiw\a\-wulfaR, som ljudlagsenligt blev
*Snai[uf\-widfR ;> *Snoeiulfr. Jmf. att personnamnet isl. Siólfr urno. [-*Saiw[i]-iviilfaR,-] {+*Saiw[i]-
iviilfaR,+} som är sammansatt med "sjö", blivit i fsv. saiulfr
(Liljegren 887; se ovan 278).
Från dessa och dylika former överfördes cei till nom. ack.
gen. sg., så att man jämte *sriæwR etc. på nytt fick *snceiwR,
*snœiw, *snœiws 2> *snøyr, *snøy, * snøy s* I fall det en gång på
en runsten anträffade fsv. personnamnet snaiibiarn är korrekt läst,
och i fall aii här har valör av øy, så kan dess Snøy- förklaras i
överensstämmelse härmed liksom det nygutn. snoy. Om annan
förklaring av snaübiarn se 272.
Jag vågar tro, att efter dessa anmärkningar den av mig givna
förklaringen av den ytterst svagt representerade ø^-typen i dessa
ord är fullt tillfredsställande. Emellertid är det (se 271, 272)
högst tvivelaktigt, huruvida oy ens i nygutn. snoy, sloygur, och
huruvida aii i det runristade snaiibiarn representerar ett
samnord. øy. Men ^-diftongen i de två återstående orden isl. ey,
nsv. dial. frøy (froy) kan förklaras på ett annat mycket enkelt sätt;
se straxt nedan 280.
Jag anser mig fullt berättigad att här upprepa mina ord i
Ark. nf. XIV, 237: "Det är bestämt otroligt, att øy-vokalisationen
skulle vara så svagt representerad, om øy ljudlagsenligt hade
uppstått i den stora omfattning, som v. Fr. antar".
Om växlingen iö: iä i siór: siár etc. kan jag yttra mig helt
kort. Läsaren torde erinra sig, att v. Fr. ej kan förklara denna
växling på annat sätt än genom att antaga analogi-påvärkan på
siór etc. från en helt och hållet annan ordgrupp (mór: pl.
mdvar etc.). Jag åter förklarar växlingen siór: sidr etc. genom
en ljudlagsenlig växling inom ordet självt — en förklaring, som
tydligen obetingat är att föredraga: nom. sg. sior : gen. sg, nom.
pl. siowar > siawar\ jmf. den av mig i Btr. XX, 134 ff. kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
