Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 280
Kock: Ljudförb. ai w.
staterade ljudutvecklingen av brytningsdiftongen i fiölda > fialda
etc. i vissa trakter av Norge och i Sverge. Fastän io i siowar
ursprungligen varit en lång-diftong, men io i fiölda var en
kortdiftong, kan tydligen ingen bestrida, att mycket nära besläktade
ljudutvecklingar här föreligga. Icke ens v. Fr. söker s. 357 på
allvar bestrida detta.
I Ark. nf. XIY, 255 framhöll jag såsom ett viktigt stöd
för min åsikt, att den ljudlagsenliga utvecklingen ännu i dag
tydligt lever kvar i nyisl. samtalsspråkets sjór (blott), men gen.
sjåvar (jämte sjó[v]ar) etc. och i Burträsk-målets sjö men pl.
Sje-var (ortnamn, < si av ar).
Jag konstaterar att v. Fr. intet svarat på detta viktiga
argument.
Såsom ett tillägg till ovanstående utredningar fogar jag en
alternativ förklaring av ^-vokalisationen.
Ovan har jag förklarat øy i frøy "frö" etc. såsom uppkommet
ur cei genom w-omljud. Även v. Fr. söker förklara
^-vokalisa-tionen genom w-omljud ehuru på helt annan väg än jag. Här
skall jag visa, att ^«/-vokalisationen även kan förklaras genom
u-(ej 2#-)omljud på cei, men här liksom förut antar jag, att det ytterst
svagt representerade øy {ey) ljudlagsenligt utgått från former sådana
som nom. ack. pl. *frai\w\n *frœiu.
J-ljudet i de isl. ^-stammarna kvistr, kvit tr, kvipr, vipr etc.
visar, att det kombinerade ^-omljudet, enligt hvilket wi blev (w)y
framför u i följande stavelse (swistur > systur etc.) värkat först
efter förlusten av u i nom. ack. sg. *kwistuR, *ktvistu > kvistr,
kvist. I motsatt fall skulle nämligen wi ljudlagsenligt hava blivit
y ej blott i dat. ack. pl. (ktvistum, kwistu), utan också i nom. ack.
sg. (^hivistiiR, *kivistu), och i så fall borde man i isländskan
åtminstone såsom alternativa former havt *kystr etc., icke uteslutande
kvistr etc.
Härigenom blir det troligt, att utvecklingen nom. ack. pl.
*bnt > isl. bý "bin" framkallats av det förlorade -u ensamt (ej
genom kombinerat w-omljud, således ej av det förlorade u i
förening med det begynnande b-2).
Jag påminner om att de enda säkra orden (se 270 f.) med
gammal øy- (e?/-)vokalisation äro isl. ey "alltid" och det moderna
dialektiska östsv.-nygutn. frøy (froy) "frö". Yidare erinrar jag om
*) Det är naturligtvis oväsentligt, att v. Fr. anser, att det
omljud-vär-kande w övergått till u före omljudets inträdande, t. ex. *snaiwaR ;> *snœiwR
> *snœiuR > * snøyr.
2) Detta är även Noreens åsikt i Ai. gr.3 § 74, 6, men han likställer
här utvecklingen *blu > by med *bliu > bly "bly" etc. Enligt min mening
har däremot blý uppstått omedelbart ur *bluv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
